Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro de med största sorgfällighet fastsurrade vid nvarandra. Detta gjorde,
att då skeppets sidor sammanpressades, sprungo 2:ne af faten sönder.
Hade vi blott sett någon möjlighet att på den brakande upp- och
ned-vräkta isen flykta till land, skulle väl ingen hafva qvarstannat pä
skeppet. Men detta kunde icke låta sig göra hvarken i båtar eller till fots,
och derföre måste vi hålla ut och anse hvarje ögonblick som det sista.
Några matroser, som förtviflade om räddning, hade redan uppbrutit
spritrummet och fullkomligt berusat sig, för att sålunda undfly dödens fasa.
»Skeppet kastades på sidan och en högt uppstaplad ismassa sköt
sakta öfver detsamma; man väntade hvarje ögonblick att detta isblock,
som simmade i luften, skulle falla sönder och begrafva 76 menniskor
under sig. Men i detta förfärliga läge blef oförmodadt isen stående
alldeles stilla, Alla förvånades öfver denna plötsliga förändring, på
hvilken man knappast vågade tro. Skeppet låg på sidan, och vi väntade
pä ett förnyadt utbrott af det fruktansvärda upproret, dock förblef allt
lugnt.»
Först efter ofantliga ansträngningar, hvarom torde vara svårt att
göra sig en riktig föreställning, lyckades det att åter resa skeppet. Se
vi på den scen, som å andra sidan stående bild framställer, så måste vi
erkänna att belägenheten icke är afundsvärd. Isblocken äro höga som
hus, och de skulle öfvervinnas af de svaga menniskorna, som der nere
vid foten af dem taga sig ut såsom myror! Tluru litet förmår icke
ishackan eller yxan att uträtta. Skeppet är omgifvet af kolosser, större än
det sjelft och af hotande öfver detsamma framskjutande isberg; det
ligger i lutande ställning, är fastklämdt och förgäfves försöker man anlita
den hjelp, som de bästa segel och tåg hafva att erbjuda. Det gifves
nästan intet annat medel, än att stycke för stycke borthugga de
ismassor som hota »menniskohandens svaga verk», eiler med krut
sönderspränga dem, om icke äfven detta vore farligt för skeppet, hvilket är
så mycket mera möjligt, som det just är fråga om att bortskaffa den
allra närmaste isen, pä det att skeppet må kunna resa sig, stå upprätt,
emedan i dess nuvarande läge det är omöjligt att vara ombord på
detsamma, da allting rullar om hvartannat.
Alltså måste matroserna ut på den tillfrusna hafsytan och arbeta
så att, trols 30 grader under fryspunkten, svetten lackar af dem; och
snart börjar det ånga och ryka omkring dem, så att de insvepas i ett
moln, som genast faller ner på kläderna och betäcker dem med
rimfrost och snö.
Hela dagen måste ett sådant arbete fortsättas, förrän det lyckas
att fullborda hvad som är nödvändigt, och när det lyckats, så är allt,
hvad man vunnit, fördelen att nu ändtligen åter hafva jemn botten un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
