Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dre på sina breda skuldror, höjer det högt öfver vattenytan, och vid den
ringaste lutning störtar den sålunda upphöjda massan ned och sprutar
omkring sig och öfver skeppet en verklig Girandola af uppspringande
salt-vattens-fontaner, eller ock nedfaller den på ett annat block och krossar
dervid både sig och detta; derunder häfves skeppet upp och ned, i hvarje
ögonblick liotadt att söndersmulas af tvenne sig närmande isberg.
Den modiga kaptenen och den öfvade besättningen, som väl vet
att på den noggrannaste efterföljd och det raskaste utförande af
befall-ningarne hela skeppets och besättningens tillvaro beror, göra allt
möjligt för att undvika dessa förstörande och våldsamma anfall. Skeppet
lyder villigt hvarje rodrets rörelse och så länge man ser ismassorna, är
ännu icke all förhoppning ute; men nu kommer ett isberg, som man icke
blifvit varse; ur djupet uppstiger ett, få ögonblick förut nedslungadt
isblock, det upplyfter skeppet vid bogen, så att den reser sig som en
stegrande häst, och man tror att det i nästa ögonblick skall störta
öfver-ända, eller också dyker isblocket upp akter under skeppet och lyfter
styret af dess hakar, eller lägger sig bredvid kölen under en af
skeppets sidor och kastar det verkligen öfverända, så att det med
besättning och allt förgås.
En sådan storm beskrifver »Investigator’s» dagbok, förd af
tolken Miertsching.
»Isens stötar voro förfärliga, den starka vinden dref skeppet jemte
isen nordvart emot de af klippor fullsatta 120 fot böga lodrätt
uppstigande väggarne på sydsidan af en ö, som kallades Princess-Royal-Island.
För att icke lida skeppsbrott på denna branta klippvägg, fastades
skeppet genom otroliga ansträngningar med () ankartåg vid ett isberg; vi
kommo med detsamma de farliga klipporna ända till 50 steg nära. Vi
hade på sjön upplefvat stormar, som sönderbrutit alla våra stänger,
men så fasansfull en sådan storm än är, påstodo dock alla ombord, att
10 sjöstormar icke för sjöfararen innebära någonting så förfärligt och
förskräckligt, som en enda sådan natt som denna.
»Sjutton timmar stodo vi på fördäcket, anseende hvarje ögonblick
såsotu det sista i vårt lif. Ismassor, af hviika hvar och en var tre till
fyra gånger så stor som skeppet, vräktes emot samt staplades upp på
hvarandra, hvarefter de med ett åsklikt brak störtade tillsammans. Midt
under detta brak kastades skeppet än på den ena, än på den andra
sidan, än högt lyftadt upp ur vattnet och, så snart den uppstaplade isen,
krossande sig sjelf, nedstörtade, åter nedslungadt i det rasande hafvet.
»Skeppets fogningar lossnade och den tjärade drefven föll ut, ja
faten i skeppsrummet började att sönderklämmas.
»På det dessa vid skeppets slingringar icke skulle rullas omkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
