Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På besök hos familjerna.
Blair, om ni lämnar ett bidrag till tingshuset, ska jag blanda ihop
smeten åt er.» Men så tyckte jag det skulle vara rätt hjärtlöst
att så där sätta kniven på strupen på honom, så att jag erbjöd
mig att röra till kakan åt honom utan några villkor alls. Marilla
må tro han blev glad! Han sa’, att han hade brukat baka sitt
eget bröd åt sig, innan han blev gift, men kaka trodde han över-
steg hans förmåga . . . Och ändå ville han så ogärna, att hans
hustru skulle bli snopen och förargad när hon kom hem.
Han skaffade mig ett annat förkläde, och Diana vispade
äggen, och jag rörde till smeten. Herr Blair sprang omkring och
hämtade vad som behövdes. Han hade alldeles glömt bort sitt
förkläde, och när han sprang, fladdrade det efter honom, och Di-
ana sa’, att hon rent höll på att dö av skratt . . . Se’n sa’ han,
att gräddningen kunde han nog sköta själv — sådan hade han
gjort förr — och så bad han att få se vår lista och tecknade sig
för fyra dollars. Så nog fingo vi vår belöning, alltid . . . Men
även om han inte givit en cent, skulle jag alltid ha känt, att vi
övat verklig kristlig barmhärtighet, när vi hjälpte honom. —
Nästa hållplats var hos Theoder White. Varken Anne eller
Diana hade någonsin varit där, och de voro endast helt flyktigt
bekanta med fru White, som ej åtnjöt något rykte för gästfrihet.
Skulle de gå in stora vägen eller köksvägen?
Medan de höllo en viskande rådplägning härom, uppenba-
rade sig fru White på förstugukvisten med famnen full med tid-
ningar. Dem lade hon skyndsamt ned den ena efter den andra
på förstugubron och dess trappsteg, och sedan fortsatte hon med
en hel liten stig av gamla tidningar ända fram till sina förbluffade
gästers fötter.
— Får jag be, att ni väl torka av era fötter i gräset och
sedan gå på de här tidningarna, sade hon med ängslig iver. —
Jag har nyss sopat alla golven och vill inte ha någon smörja in-
dragen . .. Vägen är bra nog smutsig efter regnet i går.
— Understå dig inte att skratta! viskade Anne varnande,
medan de försiktigt stego på de utbredda tidningarna. — Och
jag ber och bönfaller dig, Diana, titta inte på mig, vad hon än
säger, för då kan jag inte hålla mig allvarsam.
Tidningsstigen ledde tvärs över förstugan och in i ett pryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
