Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På besök hos familjerna.
på så mycket för att kunna visa sig riktigt spendersam ibland . . .
Men fru Lynde påstår, att det där »ibland» aldrig kommer.
Längre fram på kvällen berättade Anne för Marilla, vad de
upplevat hos familjen Blair.
— Vi bundo hästen, och så knackade vi på köksdörren.
Ingen kom, men dörren stod öppen, och vi kunde höra någon
inifrån skafferiet, som muttrade och brummade fasligt. Vi kunde
inte urskilja några ord, men Diana sa’, att hon alltid kan höra på
tonfallet, när någon svär . . . Det kan jag aldrig tro om herr
Blair, som jämt är så snäll och beskedlig, men nog kanske han
var frestad att göra det, för kan Marilla tänka sig — när den
stackars karlen kom ut till oss, så var han röd som en pion, och
svetten rann utför hans ansikte, och så hade han på sig ett av sin
hustrus stora bruna linneförkläden. »Jag får inte av mig det här
eländet», sade han, »för banden ha gått i knut och jag rår inte
med att slita av dem, så fröknarna få vara goda och ursäkta mig.»
Vi sade »åh för all del, det märks ju inte!» och stego in och
satte oss ned. Herr Blair satte sig också ned och vred på för-
klädet, så att han fick det på ryggen, och så rullade han upp det
till ett bylte, men han såg så generad och olycklig ut, att jag
riktigt tyckte det var synd om honom, och Diana sade hon var
rädd att vi kommo olägligt. »Nej bevars — tycker nå’n det!»
sa’ herr Blair — han är nu alltid såartig — »jag har bara litet
bråttom — jag höll minsann på att rusta mig i ordning till att
röra till en kaka. Hustru min fick ett telegram i dag, att hennes
syster från Montreal kommer i kväll, och hon har farit till statio-
nen för att möta henne, och till mig sa’ hon, att jag skulle ha i
ordning entekaka . . . Hon skrev ut satsen och sa’ en hel hop
muntligt, men det har sannerligen redan fallit mig ur minnet . . .
Så står här skrivet: »krydda efter smak»! Det är lätt sagt. Vems
smak? Hur vet jag, om min smak är som andras? Här har jag
både kanel och vanilj och muskotblomma — jag lägger väl i en
tesked av vardera sorten, så bli alla nöjda.» Ja, Marilla, så sa’ han.
Åh, vad det gjorde mig ont om den stackars mannen, som
stod där i sitt förkläde och skulle vara köksa. Jag har hört
talas om äkta män, som stå under toffeln, och här hade jag väl
ett lysande exempel! . . . Jag hade på tungan att säga: »Herr
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
