Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skolmamsellens första dag.
ute i den välvda förstugan, och Anne fann sig plötsligt ansikte mot
ansikte med en dam, vilkens utseende påminde henne om ett ytt-
rande av herr Harrison. Hon hade nyligen sett en mycket utklu-
tad dam inne i en butik i Charlottetown och betecknade vid hem-
komsten hennes dräkt med tillbehör som »en vansinnig sömmer-
skas sista tanke.»
Den nyanlända var pråligt utstyrd i en klänning av ljusblått
sommarsiden, rynkad, garnerad och rosettprydd varhelst det varit
någon möjlighet att anbringa en volang, en »snedslå» eller en ro-
sett. På huvudet bar hon en oerhört stor vit chiffonhatt, täckt av
tre långa, men betydligt raknade strutsfjädrar. Ett flor av skär
tyll, rikt beströdd med stora svarta prickar, hängde ned som en
ridå från hattbrättet över axlarna och föll utefter hennes rygg som
två breda fladdrande bandändar. Hon bar så mycket smycken som
en enda, ej storväxt kvinna rimligtvis kunde hänga på sig, och
en mycket stark parfymdoft omsvävade henne.
— Jag är fru Donnéll — fru H. B. Donnéll, förkunnade
denna strålande uppenbarelse, och jag kommer för att tala med er
om någonting, som Clarice Almira berättade för mig, när hon i
dag kom hem till middagen. Det berörde mig verkligen i högsta
grad obehagligt.
— Det var ju ledsamt . . . stammade Anne, ur stånd att er-
inra sig någon särskild händelse från förmiddagstimmarna, förbun-
den med de Donnellska barnen.
— Clarice Almira sade mig, att ni uttalade vårt namn Dön-
nell. Jag vill säga er, fröken Shirley, att det rätta uttalet av vårt
namn är Donnéll — med tonvikten på sista stavelsen. Jag hoppas
ni måtte komma ihåg det för framtiden.
— Det ska jag visst försöka, svarade Anne, som hade all
möda att hålla tillbaka sin skrattlust. — Jag vet av egen erfaren-
het, att det är mycket förargligt att få sitt namn stavat galet, och
ändå värre måste det vara att få det uttalat på orätt sätt.
— Det är det verkligen. Vidare berättade mig Clarice Al-
mira, att ni kallar min sort Jacob.
— Han sade mig, att han hette Jacob, förklarade Anne.
— Jag borde ha förstått det, sade fru H. B. Donnéll i en
ton, som innebar, att hänsynsfullhet hos barn ej var att vänta av
Montgomery, Anne. 33 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
