Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var så förskräckligt varmt i Stockholm
och de stackars små barnen behöfde så väl komma
på landet. Visserligen bodde ju inte "pappa" på
riktiga bondlandet, men där var alltid bättre än
i hufvudstaden. Det kom naturligtyfe inte i fråga
annat än att de skulle betala för sig; "Pappa"
skulle naturligtvis inte ha några utgifter för deras
skull. Nej, då! Nästa sommar skulle han taga
Elna och barnen med sig och fara till västkusten,
men i år kunde han inte. Kaffet stod fortfarande
oroligt, och "pappa" visste ju, att han var en
försiktig affärsman, som inte ville lefva öfver
sina tillgångar.
Postmästaren kunde inte neka. Dessutom var
han glad att få dottern och barnbarnen till sig
öfver sommaren. Det minde alltid om gamla
dagar. Försäkran om att de skulle betala för sig,
tog han inte så allvarligt. Han skref och svarade,
att de voro välkomna.
Han var själf nere och hämtade dem vid
stationen.
Elna såg blek och lidande ut i sin hvitblå-.
randiga bomullsklädning. Ögonen hade mist sitt
drömmande uttryck och blickade oroligt hit och
dit. Hon talade nervöst till barnen.
Postmästaren fick inget intryck af familjelycka just.
Och det fanns inte heller.
Det gick inte många dagar, förrän Elna delgaf
fadern sina bekymmer.
De sutto under syrenerna på aftonen.
Barnen hade lagt sig.
En skuta med bred, grön rand gled stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
