Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Han flyttade i början af sommaren.
Småstaden öppnade genast sina härligheter på vid
gafvel för honom. Det blef virayparti hos doktorn,
middag hos apotekarn och supé hos borgmästarn.
Men då Gran inte visade några tendenser att
bjuda igen, slocknade de så hastigt uppflammande
gästvänskapens flammor af sig själfva, och han
fick vara i fred. Och ,det gladde honom.
I trädgårdstäppan vid posthuset fanns det
både guldrägn och syrener. Där satt han om
kvällarne och lekte Stockholm.
Ån, som flöt förbi nedanför trädgården kunde
godt vara Strömmen, och musiken borta i
socie-teten påminde om Strömparterrens. Slottet fanns
inte förstås, det stora, härliga slottet, hvars fönster
kunde flamma långt efter solnedgången liksom
hamrade i guld.
De små ångbåtarne funnos inte heller. Men
nedför ån brukade två älskande fara i roddbåt,
han i gul halmhatt och hon i eldröd caprimössa.
Det såg inte så tokigt ut.
Det viktigaste af allt var likväl, att han hade
mindre utgifter och större inkomster. Och det
behöfdes. Sonen plundrade honom regelbundet
per bref på hundra kronor i månaden - det
andra får jag väl vigga! som han skref - och
femtiolappen till magen hade blifvit en kronisk
månadsutgift, som Gran var så glad åt så länge
den inte steg.
Längre fram på sommaren skref magen och
frågade, om inte Elna och barnen kunde få vara
hos "pappa" under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
