- Project Runeberg -  Vagten : Tidsskrift for Litteratur, Kunst, Videnskab, Politik /
88

(1900) [MARC] With: Ludvig. Mylius Erichsen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sider ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

AUGUST S TRIND BERG

dunkla rymder. Som ailtid då Strindberg upptäckt ett nytt värksamhetsfält var lian
äfven nu färdig att kasta öfver bord allt det som han kort förut satt sin hela tillit
til I- »Ett experimenterandets skede är tilländalupet och experimenten ha lämnat idel
negativa resultat«, sager han i »Legender«, men han tror icke ens själf på de
misströstande orden; tviflet i hans inre sticker strax hufvudet fram och det är
en-dast ett kort ögonblick han kretsar i den ena eller andra religionssektens idésfär
innan han fortsätter det rastlösa sökandet mot Damaskus.

För den som icke tagit del af Strindbergs literara produktion under de senaste
par åren står hans nya dubbeldrama »Till Damaskus« naturligtvis som ett
sorgligt tecken på huru langt och huru plötsligt Sverges genialaste ande i detta
år-hundrade kommit bort från den höjd, från hvilken han ännu för ett fåtal år sedan
dominerade. Den som däremot med allt mera stegrad förvåning och ledsnad följt
hans bisarra, af sjukliga fantasier och obetvdliga yttre småhändelser dikterade
själf-bekännelser i »Inferno« och framför allt i »Legender«, ser i hans senaste biktvärk
ett bevis på att Strindbergs s. k. omvändelseteorier icke äro af mera rotfästad art
an t. ex. hans sociala revolteringsutopier i midten af förra decenniet.

Strindberg har i »Jacob brottas« i »Legender« försökt teckna sin religiösa
kamp, men det har stannat vid ett fragment, säger han själf, och som alla religiösa
kriser upplöst sig i ett kaos. Låtom oss då se till hvilka resultat han kommit genom
denna religiösa kris, såsom han själf så träffande karaktäriserat densanima, och
hvad som drifvit honom till detta planlösa famlande i ett religiöst mörker. — »Jag
vill ha religionen som ett stilla ackompanjemang till lifvets entoniga
hvardags-melodi«, erkänner diktaren. Det vill säga den af sitt fädernesland otacksamt lönade,
af sina medmänniskor ofta illa behandlade, af ekonomiska motgångar nedböjde,
från hustru och barn skiide och af förföljelsemaniens och ensamhetens kval
li-dande skalden vill försöka att nolens volens uppkonstruera en illusion, i tron på
hvilken lifvet lättare kan lefvas. Han medger att det är en framtvingad tro, som
förer till »en stilla kompromissreligion, hvilken efterträder det osalighetstillstånd,
som åtföljer sökandet af Jesus«. Han söker och söker i bibeln, men finner däri
endast ett forsvar för sina skotesynder och »när jag får upp Kristus, som frikänner
äktenskapsbryterskan, känner jag de bottenlösa tviflen åter stiga upp från de döda.
Sedan mer an ett år förföljes jag af frälsaren, som jag icke forstår, och hvars
hjalp jag ville göra öfverflödig genom att bära mitt kors själf, om möjligt vore, på
grund af en manlig stolthet, som finner någonting motbjudande i fegheten att
kasta sina fel på en oskyldigs skuldror.« För öfrigt är han på det klara med att
Kristus icke lidit för oss, ty då skulle våra lidanden ju ha minskats, hvilket
inga-lunda är förhållandet. Och Swedenborg, som förut ställts på en sådan
fullkomlig-hetens piedestal, får icke lange behålla sin upphöjda plats. Strindberg säger: »I
somliga ögonblick tror jag att Swedenborg med sina fasaväckande helveten icke
är något annat än ett eld- och vattenprof, som man måste gå igenom, och fastän
jag står i en tacksamhetsskuld, som aldrig kan gäldas, till denne profet, som har
räddat mig från vansinne, känner jag om igen uppstå i mitt hjärta en brännande
åstundan att rata honom, trotsa honom såsom varande en ondskans ande, hvilken
vurmar på att uppsluka min själ för att göra mig till sin slaf efter att ha drifvit
mig till förtviflan och själfmord.« Följden blir att Strindberg offentligen förklarar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vagten/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free