Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då det omsider var slut med hans
ambulatoriska studielif, begaf han sig till Augsburg för
att där låta viga sig till präst.
Att döma af kvädena tyckes detta
vaganternas vandringslif ha varit länge nog prägladt
af naiv munterhet, af äkta lefnadsglädje. Men
så småningom kommo de att öfvergå till
själfsvåld, njutningslystnad och tygellöshet.
Ja, många vaganter funno till sist ett sådant
behag i det omflackande lifvet, att de ej alls
brydde sig om, i fall de förväxlades med de
sämre vagabonderna, gycklare, jonglörer och
andra landstrykare.
Tidigt nog genomskådade biskop Godehard
af Hildesheim åtskilliga af dessa
»peripatetiker»; och kommo de till hans stiftskola, »bestod
han dem på sin höjd två till tre dagars fri
förplägning, gaf dem skodon och kläder och
dref dem sedan ifrån sig».
Man blef ännu strängare mot dem och lät
dem få prygel i stället för allmosor. De blefvo
omsider en allmän landsplåga. Och i trettonde
århundradet skildrar Nikolaus af Bibera dessa
skolarer så:
»Där i Erfurt finnas väl tusen skolarer.
Bland dem lefva skälmar och andra syndens
tjänare, som handtera tärningar och endast
göra studier i svek och bedrägeri. Att lära är
dem en styggelse. Somliga kunna visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
