Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En segelbåt gled över vattnet som en stor klumpig fågel
med grå vingar. Den kom från den avlägsna stranden och
for längre och längre bort, dit där himmel och hav smälte
samman i en blå oändlighet, lockande i sin högtidliga
stillhet.
- Varför är du så tyst? frågade Vasilij.
- Jag tänker, sade Malva.
- På vad då?
- Å, på ... hon rynkade ögonbrynen och tillade efter en
stund: Din son är en rar pojke.
- Vad har du med honom att göra? utbrast Vasilij i
svartsjuk ton.
- Det är min sak ...
- Hör du... akta dig! Han såg på henne med en sträng
och misstänksam blick. Ställ inte till med några dumheter!
Jag är visserligen lugn, men reta mig inte, hör du!
Han bet ihop tänderna, knöt nävarna och fortsatte:
- Så snart du kom hit idag såg jag att du hade något i
sinnet. Jag vet ännu inte vad, men jag ska nog ta reda på
vad det är, och då är det bäst att du aktar dig! Du har ett
leende som jag inte känner igen, och det är annat också...
Jag förstår nog att umgås med såna som du, om det
kommer an på det...
- Hota mig inte, Vasilij, bad hon likgiltigt utan att se
på honom.
- Ställ inte till något...
- Men skräm mig då inte!
- Jag ska prygla dig gul och blå om du hoppar över
skaklarna, hotade den uppbragte Vasilij.
- Tänker du slå mig? Hon vände sig mot honom och
såg nyfiket in i hans upphetsade ansikte.
- Ja, är du kanske en grevinna? Visst tänker jag klå
upp dig...
- Du tror väl att jag är din hustru? frågade Malva lugnt,
och utan att avvakta hans svar fortfor hon: Du är van att
slå din hustru utan anledning när det faller dig in, och nu
tror du att du kan göra detsamma med mig. Men nej!
Jag är fri. Jag är min egen herre och fruktar ingen. Men
du är rädd för din egen son - så du stod och vred på dig
och krumbuktade dig för honom när vi kom, det var en
riktig skam. Och så hotar du mig!
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
