Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att säga åt honom:
- Lägg dig här och sov tills vi dricker te... då ska vi
väcka dig...
- Det kan jag väl göra, samtyckte Jakov och kastade sig
ner på säckarna. Och ni... vart ska ni gå? Håhå!
Vasilij blev förlägen vid skrattet och gick skyndsamt ut.
Malva pressade ihop läpparna, rynkade pannan och
svarade:
- Det rör dig inte vart vi går. Vad är väl du? En
gröngöling, ingenting annat! Och så gick hon.
- Är jag? Vänta du! ropade Jakov efter henne. Hahaha!
Jag ska visa dig jag! Ser man på! Du tror visst att du är
en... en riktig mamsell du!
Han muttrade ytterligare något för sig själv och
somnade därpå med ett förnöjt leende i det av ruset blossande
ansiktet.
Vasilij stack tre stänger i sanden, band ihop dem i övre
änden, kastade en matta över, och sedan han på detta
enkla sätt hade skaffat sig skugga sträckte han ut sig med
armarna under huvudet och stirrade upp mot himlen. Då
Malva kom dit och satte sig på sanden bredvid honom
vände han ansiktet mot henne så att hon kunde se hans
missbelåtna förargade uttryck.
- Hur är det, farsgubben? frågade hon skrattande. Är
du inte glad över din sons ankomst?
- Han skrattar ju åt mig... Och varför? För din skull,
sade Vasilij dystert.
- Såå? För min skull? upprepade hon med skälmsk
förvåning.
- Javisst! Vad annars...
- Ack, stackars du! Hur ska det nu bli? Ska jag inte
komma till dig mer? Nå, så låter jag väl bli då...
- Vad du är för en trollpacka! sade Vasilij förebrående.
Så ni bär er åt ni två! Han skrattar, du skrattar... och ni
båda står mig ju ändå närmast. Och vad är det ni skrattar
åt? Fan anamma! Han vände sig ifrån henne och teg.
Hon satt med armarna om knäna och vaggade sakta
fram och tillbaka i det hon oawänt såg ut över det
glittrande havet med sina gröna ögon och log det triumferande
leende som utmärker kvinnor som är medvetna om sin
skönhet.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
