- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
352

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Övriga metaller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352

KEMIKALIER OCH LÄKEMEDEL.

korkspån, sågspån o. dyl. och har därigenom funnit användning som bindemedel till flera
olika ändamål.

Magnesiumsulfat (MgSO4 7H2O), bittersalt, engelskt salt, erhålles ur
stassfurter-saltet kieserit, vilket består av nästan rent magnesiumsulfat men med mindre mängd
kristallvatten än handelns bittersalt. Saltet verkar, som bekant, som avförande medel,
till vilket ändamål det ännu användes. I flera naturliga mineralvatten utgör en liten halt
magnesiumsulfat den verksamma och helande beståndsdelen (exempelvis Kissingen,
Ep-som).

Basiskt magnesiumkarbonat [3MgCO3, Mg(OH)2 3H,O, magnesiumkarbonat,
magnesiumhydrat och vatten i något växlande proportioner] utgör ett lätt, vitt pulver,
vilket länge varit bekant och använt under namn av magnesia alba. Preparatet framställes
genom tillsats av soda till en magnesiumsaltlösning, varvid magnesia alba utfaller såsom
en i vatten olöslig fällning. I utspädda syror är det lättlösligt med kolsyreutveckling
under syrans neutralisering, vilket medfört dess användning i medicinen som
syrebindande medel. Vidare nyttjas magnesian som putspulver, tillsats till tandputsmedel, som
sub-strat och fyllnadsämne för färgstoffer och till många andra ändamål.

Magnesiamixtur är en vattenlösning av magnesiumsulfat, klorammonium
(sal-miak) och ammoniak, vilken på laboratorier användes för påvisande och bestämmande av
lösliga fosfater, exempelvis i gödningsämnen för jordbruket, då den vid tillsats av
fosfat-haltiga lösningar ger en fällning av olösligt magnesiumammoniumfosfat, vilket vid
glödg-ning överföres i magnesiummetafosfat av bestämd fosforsyrehalt.

Zink. Inom de kemiska och läkemedelsindustrierna intaga zinkens föreningar sedan
gammalt en framskjuten plats. Både den rena metallen och dess legeringar, t. ex.
mässing, samt oxiden, färgämnet zinkvitt, även av medicinsk användbarhet, och ett
antal zinksalter äro mycket värdefulla ämnen på våra dagars kemikalie- och
läkemedels-marknad.

I naturen förekommer zinken på grund av sitt utpräglade föreningsbegär aldrig i fri
form; de viktigaste zinkmalmerna äro zinkblände, ZnS, och galmeja eller zinkspat, ZnCO3.
I Sverige förekommer endast det förstnämnda av dessa mineral — vid Åmmeberg i
Närke —, medan zinkspaten påträffas på många ställen på Europas kontinent — i Belgien,
Oberschlesien och Polen — samt i Nordamerika — särskilt i Missouri och Kansas.

Framställningen av metallisk zink har varit bekant i Kina och Indien redan på
1200-talet, men lyckades i Europa först mot slutet av det 18:e århundradet. Framställning av
mässing, den värdefulla legeringen av zink och koppar, bedrevs däremot redan i äldsta
tider genom samtidig bearbetning av galmeja och kopparmalmer vid
kopparframställningen. Ur enbart zinkblände kan zink visserligen framställas, men icke efter någon
lönande metod, varför den svenska malmen i obearbetat skick exporteras, i allmänhet till
Belgien (Vieille Montagne), där den i blandning med galmeja förarbetas på zink, zinkvitt
och övriga handelns zinkföreningar. De olika zinksorterna utgöras av råzink med 97—98
% zink, 2—4 % bly och i allmänhet något arsenik, omsmält eller raffinerad zink med
c:a 1 % bly och elektrolytiskt renad metall, innehållande 99.9 % ren zink, samt zinkstoft
med en oundviklig halt av zinkoxid och 85—90 % metallisk zink jämte något bly.

Zinken är en blåaktigt vit metall, som i luften överdrager sig med en tunn hinna av oxid
eller basiskt karbonat, vilka skydda metallen för förstöring. På grund av denna
fördelaktiga egenskap användes zinken som bekant i stor utsträckning till taktäckningsändamål,
till badkar och isskåp och även som ett ypperligt överdrag på järnplåt och telegraftråd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free