Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - De alkaliska jordartsmetallerna - Övriga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLER OCH DERAS FÖRENINGAR. MAGNESIUM.
351
den i kemiska föreningar —• ger radium upphov till ett helt nytt grundämne,
radium-emanation, en gasformig omvandlingsprodukt.
Denna, som också kallas niton (Nt), har helt och hållet egenskaperna av en ädelgas.
I sin tur bildar emanationen helium, en annan ädelgas, och de senaste årtiondenas
forskningar på detta mera teoretiskt än praktiskt högintressanta område ha bragt i dagen
en hel familj grundämnen, som genom radioaktivt sönderfallande övergå i varandra.
Förvandlingen av ett grundämne till ett annat, som i århundraden intagit och
alltjämt intar en framskjuten plats bland dagsfrågorna, belyser skarpt, hurusom
uppfattningen om naturen kan växla. Med största trosvisshet voro alkemisterna övertygade om att
kunna göra guld av oädlare metaller, medan naturvetenskapsmännen i atomteorins
barndom med samma säkerhet avvisade tanken som omöjlig — nu hava vi
elementförvandlingen som en fullbordad sak, och atomteorin får anpassas därefter.
Övriga metaller.
Magnesium. Till det stora antalet tvåvärda metaller i det periodiska systemets
andra grupp höra även de fem representanterna beryllium, magnesium, zink, kadmium
och kvicksilver. Berylliumföreningar, bland vilka märkas de naturliga ädelstenarna
smaragd och krysoberyll, grönfärgade genom närvaron av kromföreningar, ha föga
praktiskt värde. Så mycket viktigare äro emellertid de magnesiumhaltiga kemikalierna
både i tekniskt avseende och inom medicinen.
Magnesium är en typisk vätedeplacerande metall, som med begärlighet löser sig i
utspädda syror under vätgasutveckling och låter sig framställa i metallisk form endast
genom elektrolys av vattenfria, smälta magnesiumsalter. Som viktigaste utgångsmaterial
tjäna de magnesiumhaltiga stassfurtersalterna karnallit (MgCl2KCl), kainit (MgSO4 KC1)
och flera andra eller rättare de vid den tyska kaliindustrien ur dessa mineralsalter erhållna
väldiga mängderna av rå magnesiumklorid.
Bland de nyttiga magnesiumföreningarna märkas oxiden, kloriden, sulfatet och det
basiska karbonatet.
Magnesiumoxid (MgO) erhålles lätt ur magnesiumkarbonat genom glödgning, varvid
kolsyra bortgår och den mycket eldfasta oxiden kvarbliver. Den utgöres i allmänhet av
ett rent, vitt, mycket lätt och luckert pulver, magnesia usta, olösligt i vatten men
lätt-lösligt i syror, varvid dessa neutraliseras under bildning av magnesiumsalter, och utnyttjas
därigenom i medicinen som medel mot förgiftningar med saltsyra, svavelsyra etc. På
grund av sin beständighet vid glödgning användes magnesiumoxiden till deglar och eldfast
sten.
Magnesiumklorid (MgCl2 6H,O) utkristalliserar efter avdunstning av
karnallitavfalls-lutarna i form av delikvescenta och ytterst lättlösliga, färglösa kristaller av skarp och bitter
smak. Saltet finner användning till köldblandningar samt inom bomullsspinnerierna för
att hålla bomullsfibrerna fuktiga och smidiga. Vid saltets glödgning under lufttillträde
erhålles magnesiumoxid och fri klorgas, vilket kan utnyttjas för framställande av klor:
MgCl2+O = MgO+2Cl
(jfr kopparklorid i art. koppar). Magnesiacement utgöres av magnesiumoxid, vilken vid
behandling med en koncentrerad magnesiumkloridlösning övergår i fast form under
bildning av magnesiumoxiklorid. Denna komposition tillåter utfyllning med stora mängder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
