Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROSYSTEMENS UTVECKLING FRÅN ÄLDSTA TILL NYASTE TID.
859
Fig. 1288. Landsvägsbro över Skurusnndet vid Stockholm.
God form på mittvalvet, men sidovalvens spännvidd och form
harmoniera dåligt därmed. Balkmotivet för viadukterna borde
hellre ha förts fram till sundets stränder. Alltför många
sekundära pelare på valven och en irriterande fasadverkan på
grund av den massiva betongbarriären.
leder till en långt driven upplösning av murverket, så att små massor ock egna vikter
uppkomma. Visserligen kan materialet motstå betydande dragspänningar, men
därmed är icke sagt, att sådana äro önskvärda och böra eftersträvas, utan tvärtom äro även
på detta område av stenkonstruktioner system med övervägande tryckspänningar att
föredraga, då detta utan motverkande olägenheter av annan art kan ske. Järnbetongen
medgiver användning av raka balkar över betydligt större spännvidder än de, som kunde
övertäckas med naturlig sten, och de bärande konstruktionerna — såväl balkar som
bågar — kunna förläggas
ovanför brobanan. Detta
senare byggnadssätt öppnar
möjligheterna för
brobyggnader av stenmaterial att
komma till användning även på
sådana broställen, där
kou-struktionshöjden, d. v. s.
avståndet från vattenytan till
brobanans överkant är
inskränkt, så att plats under
brobanan icke finnes, varken
för valv eller balkar. De för
broar av järnbetong använda
statiska systemen äro i stort
sett desamma som för
järnbroar (jfr sid. 876), nämligen
balkar: enkla, av konsoltyp
och kontinuerliga, bågar och
ramar. Endast
hängbrosyste-met, som till sin natur
huvudsakligen är ägnat att
upptaga dragspänningar, lämpar
sig mindre väl att tillämpas
på ett material, vars
ursprungliga styrka är
upptagandet av tryckspänningar
och som endast på konstlad väg kan förstärkas i avseende på sin draghållfasthet.
Visserligen har järnbetong föreslagits till användning för avstyvningsbalkar, ja t. o. m.
för hängflänsar i hängbroar, vilket senare användningsområde emellertid måste anses
såsom mera originellt än rationellt i avseende på järnbetongens utveckling.
Det är spännvidden och belastningen, som i främsta rummet äro avgörande vid val
av system för en järnbetongbro. Vid smärre spännvidder och belastningar användas
enkla balkar, d. v. s. balkar som äro fritt upplagda på tvenne ändstöd och sakna
överskjutande ändar. Genom att förse en balk med överskjutande ändar, d. v. s. genom att
utbilda den till konsolbalk, eller genom att göra den kontinuerlig, kunna spännvidderna,
då det gäller en bro med mer än ett spann, ökas i förhållande till den enkla balken.
För en enspannsbro kan ökning av spännvidden ske genom inspänning i landfästena
antingen av balken själv, i vilket fall en ram bildas, eller ock av tvenne balkändar från
vartdera landfästet. Balkändarna kunna då antingen dragas fram till spännets mitt.
Fig. 1289. Järnvägsbron över Öre älv på Norra stambanan.
Med sin spännvidd av 90.7 meter för huvudvalvet är bron ännu
världens största järnvägsbro av järnbetong på normalspårig
huvudbana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
