- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VII. Husbyggnad, vägar och fordon, gator, järnvägar, broar /
744

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägar inom stadssamhällen - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

744

JÄRNVÄGAR.

år 1854 i Paris mellan Place de la Concorde och Passy. Spårvidden var till en början
1 540 mm men ändrades snart till 1 435 mm. I Belgien anlades den första
stadsgatu-järnvägen år 1869 och i Tyskland år 1865, då i Berlin en linje byggdes från
Branden-burger Tor genom Tiergarten till Charlottenburg. I Danmark började stadsbana byggas
i Köpenhamn år 1862, och i Stockholm togs det första spadtaget till en spårväg i
Ladugårdslands Strandgata den 3 maj 1877, vilken spårväg öppnades för trafik den 10 juli
samma år. Som dragkraft användes överallt vid denna tid hästar.

Emellertid visade det sig snart, särskilt i storstäderna, att den hastighet, varmed
dessa hästbanor förmådde ombesörja den allt mer växande trafiken, var alldeles för
ringa, 8 till 9 km i timmen, varför försök gjordes på en del ställen att utbyta hästarna
som dragare mot maskinell kraft. Till en början användes antingen ånglokomotiv eller
stationära ångmaskiner, vilka medelst i spåret utlagda linor drogo vagnarna. Det var
dock först med införandet av elektrisk drift, som stadsjärnvägarna kunde komma till
sin fulla rätt som befordrare av masstrafik inom städerna, därigenom att denna
driftform medgav ökad resehastighet, tätare tågföljd och för stadsförhållanden i övrigt
smidigare tågdrift. Den första stadsjärnvägen med elektrisk drivkraft var den som Siemens
& Halske år 1879 anlade och trafikerade å utställningen i Berlin samma år. År 1881
öppnades för allmän trafik den första stadsbanan i Lichterfelde. Den första elektriska
stadsjärnvägen i England öppnades år 1883 i Portrush.

Med storstadens tillväxt följde snart, att de i gatorna förlagda järnvägarna icke
voro tillfyllest att befordra invånarna mellan storstadens olika delar, varjämte gatorna
i och för sig icke heller medgåvo behövlig expansion hos spårvägarna. De ytterligare
förbindelser, som därför behövdes, måste anordnas i andra plan, över eller under gatan.
Härigenom tillkommo nya typer av stadsjärnvägar. Förutom således de först
uppträdande stadsbanorna, de egentliga spårvägarna, uppstodo dels järnvägar, som
genomkorsade storstaden än under gatan i tunnlar än Över gatan på viadukter, dels järnvägar,
som till hela sin sträckning anlades i tunnlar under gatan eller under kvarteren,
varigenom ännu kortare avstånd kunde ernås mellan trafikpunkter, som voro belägna vid
olika gator.

Den moderna storstadens trafikväsen har under senare årens lopp medfört en
fullständig omvälvning inom bostadsförhållandena. Liksom ett lands järnvägar väsentligt
underlätta flykten från landet till staden, så bidraga också städernas trafikmedel i hög
grad till möjligheten av befolkningens snabba omflyttning inom stadens gränser. Den
mest iögonfallande företeelsen, framkallad just av den av stadsjärnvägarna, erbjudna
rörligheten, är den överallt observerade s. k. citybildningen eller omvandlingen av en
storstads inre del från bostadsbruk till affärs- och trafikbruk. I ett antal storstäder
gjorda undersökningar ha visat, att den i stadens mitt boende befolkningen under en
tioårsperiod, åren 1900—1910, till följd av utflyttning minskats med en fjärdedel, och
fortsatta observationer visa, att denna minskning alltjämt fortsätter. Den sålunda
utflyttande delen av befolkningen bosätter sig i förstäderna och använder stadsjärn
vägarna såsom förmedlare mellan bostad och arbetsplats. En storstads järnvägar bli
på detta sätt bärare av den centrifugala rörelsen och leda städerna över från en
»utveckling på höjden» till en »utveckling på bredden», vilket så väl för befolkningen som
för staden själv är av stort värde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/7/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free