Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skepps och båtars byggande - Järnfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPS OCH BÅTARS BYGGANDE.
1033
Fig. 1296. Tvärsektion av fartyg med korrugerad
sidobordläggning.
fartyg. Jogglade spant passa särskilt bra vid stora, plana skeppssidor. Spant
kunna även jogglas så, att man slipper mellanlägg vid bordläggning, lagd på klink
eller med strimlor på innersidan — således alt. III och IV med jogglade spant i
stället.
För att bestämma hur bordläggningens långväxlar bäst böra läggas, användes en
i lagom stor skala gjord halvmodell till fartyget. Stråken uppritas på denna med
utgångspunkt från den fastställda delningen på nollspantet så, att de sträcka sig på
lämpligaste sätt för- och akterut. Åt ändarna svsmalna stråken i regel avsevärt; för att de
därstädes dock ej skola bliva
alltför smala, förenas antingen
två stråk med en gemensam
tvärväxel (se fig. 1295) till ett
stråk i fortsättningen, eller
avslutas ett stråk i form av en
»instickare» i ett annat.
Långväxlarna på halvmodellen
kunna uppdragas med hjälp
av rin (smala, lättböjliga
träribbor, som användas mycket
vid skepps- och båtritningar).
För att se hur stråken bäst
skola gå, där ytan är mera
buktig, kan man hava god
hjälp av en någorlunda styv
pappersremsa, som lägges efter
de tilltänkta växlarna —
bord-läggningsplåtarna i
verkligheten böja sig nämligen på
liknande sätt. Stråkens
tvär-växlar utföras vanligen överlappade med den yttre kanten vänd akterut; tvärväxlar
med enkel eller dubbel skarvplåt förekomma dock här och var. Tvärväxlarna på de
olika stråken skola väl förskjuta varandra, så att deras försvagande verkan
neutraliseras. För styrkans skull behöver dock en tvärväxel icke göras starkare än motsvarande
sektion vid spanten eller tvärskotten, där nithålen i viss grad försvaga stråket. En god
förskjutning av tvärväxlarna erhålles exempelvis genom att göra plåtarna 8
spantdistanser långa och placera växlarna inom angränsande stråk på 3 spantdistansers avstånd
eller, såsom på fig. 1295, då större plåtlängder begagnas, välja dessa lika med 12
spantdistanser och förskjuta växlarna inom närliggande stråk 4 spantdistanser. Åt fartygets
ändar göras plåtlängderna vanligen något kortare, varjämte växelförskjutningen
därstädes mindre strängt genomföres. I övrigt bör det tillses att, där bordläggningens
stråk äro förbundna med dubbelbottnens mittelkölsvin och marginalplåt samt däckens
stringerplåtar, dessas liksom förbindningsvinklarnas växlar förskjutas från
bordläggningens på lämpligt sätt.
Bordläggningens översta stråk brukar nå något ovanför närmaste däck samt
fortsättas över detta med en omkring 1 m hög brädgång (fig. 1285, 1288), gjord av tunnare
plåt samt försedd med länspor tar eller andra öppningar, för att vatten, som sjöar slagit
in över däck, fort skall kunna rinna bort. Brädgången avslutas överst med en relvngslist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
