Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Nutidens skepps- och båttyper - Handelsfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
938
SKEPPSBYGGNAD.
äro för lastfartyg satta till fyra år, i avsikt att de skola kunna sammanfalla med de
periodiska besiktningarna för klassade fartyg. För passagerarfartyg i Nordsjö- och
vidsträcktare fart fordras dock sjövärdighetsbesiktning varje år, och för passagerarfartyg
i inskränktare fart vartannat år. I fråga om den statliga kontrollåtgärd, som benämnes
passagerarfartygsbesiktning, stadgas, att ett fartyg skall undergå dylik för utrönande av,
om det uppfyller de särskilda betingelser, som fordras för erhållande av
passagerarfartyg scerti fikat. För fixerande av det högsta antal passagerare, fartyg i olika slags fart
må medföra, finnas regler i förordningen angående tillsyn å fartyg. Vad slutligen den
lagstadgade inspektionen av ett fartyg beträffar, skall sådan företagas, närhelst så finnes
påkallat eller lämpligt, och särskilt tagas hänsyn till följande:
1) huru fartyget är lastat eller barlastat samt huruvida lastmärke, där sådant
skall finnas, är vederbörligen åsatt och överensstämmer med utfärdat fribordscertifikat,
ävensom huruvida fartyget har slagsida eller är nedlastat utöver tillämpligt lastmärke;
2) huru det förhåller sig med bemanning, arbetsförhållanden samt besättningens
bostäder och kosthåll ombord;
3) huru fartyget är utrustat i olika avseenden, såsom beträffande proviant, vatten
och läkemedel; kol eller brännolja samt övriga för maskinens drift nödiga ämnen; båtar
och andra bärgningsredskap ävensom eldsläckningsredskap; segel, rår, rigg och löpande
gods; skärstockar och luckor; ankare och kättingar; lanternor, kompasser och andra
nautiska instrument; för lastning, lossning eller annat arbetes utförande avsedda
inrättningar och redskap;
4) om passagerarfartyg nyttjas i överensstämmelse med föreskrifterna i det för
fartyget gällande passagerarfartygscertifikatet.
Vid besök i hamnar hava fartyg sedan gammalt måst erlägga vissa avgifter, och
de normer, varefter dylika och andra umgälder utgått, hava varit ganska olika.
Framförallt för handelsfartyg bliva de grunder, efter vilka avgifterna fixeras, mycket
betydelsefulla, och de hänföras till ett område, som kallas skeppsmätning. År 1840 utfärdades
den första svenska skeppsmätningsförordningen, enligt vilken ett fartygs storlek eller
dräktighet skulle uppgivas i »svåra läster», d. v. s. i viktsenhet (1 svår läst = 2 449 kg).
Dräktigheten bestämdes genom att multiplicera längden, bredden och skillnaden mellan
djupgåendet i tomt och lastat läge, vilken produkt dividerades med ett visst tal,
varierande mellan 104 och 126 efter den klass (8 klasser funnos), som fartyget till storlek
och form ansågs tillhöra. Sedan lästetalet på så sätt blivit utrönt, gjordes avdrag för
vikten av inventarier, proviant, vatten och övrig utrustning. Enligt ett senare svenskt
skeppsmätningsreglemente skulle fartygens dräktighet i stället uppgivas i »nyläster» om
10 000 skålpund (= 4 251 kg), samt dräktigheten bestämmas genom en icke fullt så
enkel metod som enligt den tidigare förordningen. Detta sätt att uppskatta ett fartygs
storlek visade sig emellertid mycket otillfredsställande, särskilt när ångare och ännu
mer då järnfartyg börjat utgöra en allt större del av handelsflottorna.
I Storbritannien, som nästan alltid gått i spetsen, då det gällt sjöfartslagstiftning,
togs också initiativet till angivande av fartygs storlek efter rymd i stället för efter
lästetal och vikt. Engelsmannen Moorsom satte denna princip i system och lyckades år 1854
få det efter sig uppkallade skeppsmätningssystemet infört i sitt hemland. Moorsoms
system utgick, som sagt, från rymdprincipen, men förutsatte också, för att ång- och
segelfartyg skulle bliva möjligast likställda i mätningshänseende, att endast de
utrymmen ombord, där last verkligen kan föras, borde beskattas. M. a. o. det av
framdriv-ningsmaskineriet och besättningens bostäder upptagna utrymmet borde ej ingå i måttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
