Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Tilloppets driftsinrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR. TILLOPPETS DRIFTSINRÄTTNINGAR. 369
Fig. 444. Luftventil anbragt å en
trätub.
det av ekonomiska skäl icke låter sig göra att förlägga intagsanordningar och
kanalbankar så högt, att större höjningar av vattenytan kunna tillåtas, vidtagas
anordningar, som möjliggöra avtappningar av vattnet, såsom skibordsdammar, automatiskt
verkande rörliga eller fasta (hävertverkande) dammar etc., förlagda så nära
kraftstationen som möjligt.
Mera komplicerat blir problemet, då drivvattnet tillföres i en sluten ledning, tub
eller tunnel. Om vattnet vore fullkomligt osammantryckbart och ledningens väggar
fullkomligt oelastiska, så måste, även vid en
obetydlig avstrypning av turbinöppningarna, den vid
turbininloppet uppstående retardationen (=
minskningen i hastighet) i samma ögonblick och med
samma styrka giva sig tillkänna vid ledningens övre
ände och en stöt uppstå, såsom då man hejdar en i
rörelse stadd fast kropp. I verkligheten har såväl
vattnet som ledningens väggar en viss, om än ringa,
elasticitet, varför stöten fortplantar sig uppåt
ledningen i form av en tryckvåg, vilken sedan
återvänder ned mot turbinen och därefter fortsätter
med en i ledningen fram- och återgående rörelse
med successivt avtagande intensitet. De uppstående
störningarna i vattnets strömning framkalla sålunda
växlingar i trycket såväl vid turbinerna som i den
slutna tilloppsledningen.
Om turbinpådragen hastigt öppnas, uppstå liknande verkningar som när de slutas,
ehuru den primära verkan är ett tryckfall vid turbininloppet, beroende på att
vattnet icke plötsligt kan erhålla tillräcklig hastighet i hela tubledningen.
Vid tubledningar och tunnlar av större längd måste därför anordningar vidtagas,
som begränsa tryck växlingarnas skadliga eller ogynnsamma inverkan såväl beträffande
tubledningen som turbinmaskineriets drift. En utväg, som främst står till buds, är att
i ledningens nedre del anordna en utjämningsbassäng: vid tubledningar bestående av
vattenbehållare, svalltorn, som genom en rörledning står i ständig förbindelse med tuben,
vid tunnlar av ett vertikalt schakt, svallschakt.
Fig. 445. Ståndrör för lufttillförsel kombinerat med rörbottensventil. Till vänster längdsektion,
till höger tvärsektion.
24—270535. Uppfinningarnas bok. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
