Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenledningar, av Victor Jansa - Vattnets beskaffenhet - Vattenförbrukning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
VATTENBYGGNADER.
Av långt större betydelse äro bakterierna. De förekomma i alla naturliga vatten
och äro talrikare i ytvatten än i grundvatten. De flesta arter spela en viktig roll i
naturens stora hushållning och äro oskadliga för människan. Några arter, de s. k. patogena
bakterierna, äro emellertid upphovet till farliga sjukdomar, och det är uteslutande dessa,
som äro av intresse vid vattenundersökningar.
De viktigaste sjukdomsalstrande mikroorganismer, som spridas genom vattnet,
äro bacillus choleræ, bacillus typhosus och bacillus dysenteriæ. Kolera och tyfus, som
ännu under 1800-talet skördade 100 000-tals människoliv — år 1886 dogo enbart i
Preussen 118 000 människor i kolera — äro numera genom den moderna
vattenförsörjningen praktiskt taget utrotade.
I U. S. A. har man särskilt väl kunnat konstatera dödlighetens minskning genom
effektiv vattenrening. De flesta amerikanska städer erhöllo relativt sent moderna
vattenverk. Fig. 216 visar huru dödligheten i tyfus varierat i Pittsburg under åren
1900—1910. År 1907 började staden förses med filtrerat vatten.
De sjukdomsalstrande bakterierna äro relativt litet motståndskraftiga i vatten.
Man har lyckats indela dem i en serie efter deras motståndsförmåga. En viss bacterium
coli, som allmänt finnes i människornas inälvor, har något större motståndskraft än de
ovannämnda sjukdomsalstrande bacillerna. Man brukar därför vanligen nöja sig med
att undersöka om denna bacill förefinnes i vattnet. Om den saknas, drar man den
slutsatsen, att icke heller sjukdomsalstrande bakterier förekomma.
Vattenförbrukning.
Ett samhälles vattenförbrukning sammansättes av hushålls förbrukning, industriell
förbrukning och förbrukning för allmänna ändamål.
Hushållsförbrukningen är i främsta rummet beroende av folkmängdens storlek, men
därjämte av behovet per individ, vilket i olika samhällen kan växla inom vida gränser.
På förbrukningen inverkande faktorer äro t. ex. klimatet, befolkningens
levnadsstandard, sättet för vattendebiteringen, vattnets beskaffenhet och trycket i rörnätet.
Den industriella förbrukningen är givetvis ännu mera växlande, beroende på
fabrikernas antal och storlek, samt på tillverkningens art. Industrier, som förbruka stora
mängder vatten av lägre kvalitet, finna dock i regel vattenledningsvattnet för dyrt
och bruka ofta fylla sina behov från närmaste vattendrag.
För allmänna ändamål förbrukas vatten för spolning av gator och avloppsledningar,
bevattning av planteringar, fontäner, allmänna bad, eldsläckning m. m.
Vid konstruktion av vattenledningsanläggningar är emellertid den totala
förbrukningen, uttryckt i liter pr individ och dygn — den s. k. specifika förbrukningen — av
det största intresset. Densamma växlar avsevärt i olika länder liksom i olika samhällen.
I svenska städer utgör medelförbrukningen omkring 150 liter pr individ och dygn,
dock i tydlig stegring, i Amerika är den mångdubbelt större.
Intressanta rön hava gjorts beträffande den inverkan, som vattnets beskaffenhet
utövar på förbrukningen. Jämför man vattenförbrukningen i svenska städer, försedda
med grundvatten, sjövatten och flodvatten, finner man förhållandet mellan
förbruk-ningssiffrorna av dessa olika vatten i nämnd ordning vara såsom 100: 125:140. Detta
betyder, att ett sämre vatten föranleder större förbrukning än ett gott. Vattnets
temperatur är härvid av stor betydelse. Är vattnet varmt, låter man det gärna rinna en stund
ur tappkranen i förhoppning att temperaturen skall sjunka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
