Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenledningar, av Victor Jansa - Historik - Vattentillgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198
VATTENBYGGNADER.
Numera äro alla Sveriges städer och mera betydande samhällen försedda med
vattenledning. I nedanstående tabell lämnas uppgift på första anläggningsår och total
anläggningskostnad vid 1928 års utgång för vattenledningar i ett antal större svenska
städer.
Stad
Första anläggn.
år
Total anl.kostn.
vid 1928 års utgång
kronor
Stockholm.............................. 1861 35 000 000: —
Göteborg................................. 1786 10 235 000: —
Malmö.................................... 1899 5 781 000: —
Norrköping............................... 1873 1953 000: —
Hälsingborg.............................. 1884 4 660 000: —
Gävle................................... 1876 2 288 000: —
Örebro.................................. 1886 2 381000: —
Vattentillgång.
Vattnets kretslopp i naturen. Vattnet är i naturen underkastat ett ständigt
kretslopp från och till det mäktiga havet. Genom solens värmestrålning tvingas vattnet att
avdunsta från havsytan, blandas med luften och föres med vindarna in över
kontinenterna, där det åter utfaller genom kondensation mot de relativt kalla bergskedjorna.
Det utfällda finfördelade vattnet håller sig antingen fortfarande svävande i form av
moln, eller också koncentreras partiklarna till större enheter, vilka falla ned mot jorden
såsom regn eller snö. Av det fallande vattnet avdunstar ånyo en del vid passerandet
genom varmare luftlager, och återstoden nedfaller på jordytan i form av nederbörd,
varav en del åter avdunstar, en del avrinner ovan jord, en del absorberas av växtligheten
och slutligen en del nedtränger i markens porer. Det ovan jord avrinnande vattnet
bildar rännilar, bäckar, åar och floder med här och där förekommande sjöar. Det
slutliga målet för dessa vattendrag är återigen havet.
Av det vatten, som nedtränger i jorden, uppstiger en del ånyo till jordytan i form
av källor, medan återstoden utströmmar i något öppet vattendrag eller i havet.
Luftens förmåga att i sig upptaga vattenånga är i hög grad beroende av
temperaturen och därjämte i någon mån av lufttrycket. 1 m³ luft kan sålunda vid 15° C och
760 mm barometerstånd innehålla 12.8 gr vattenånga, vid 10° C däremot endast 9.4
gr. Vattnets utfällning ur luften kan även försiggå vid jordytan i form av dimma,
dagg eller rimfrost.
Ytvatten. Nederbörden är utomordentligt växlande i olika trakter av jorden
liksom under olika årstider. Även den totala årsnederbörden visar på en och samma plats
stora variationer.
Nederbördsmängden angives genom den höjd, till vilken vattnet stiger, då
nederbörden uppsamlas i ett kärl med horisontal botten och vertikala väggar. Efter denna
princip är den vanliga nederbördsmätaren konstruerad. I Sverige utgör den årliga
nederbördsmängden i genomsnitt 690 mm. På Öland, som är Sveriges nederbördsfattigaste
landskap, uppgår den endast till c:a 400 mm, medan den i fjälltrakterna kan överstiga
2 000 mm. Till jämförelse må nämnas, att jordens regnrikaste ort, belägen i östra
Bengalen, har en årlig nederbörd av i medeltal 12 meter och maximalt 23 meter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
