Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Ångpannans värmeförluster och verkningsgrad - Olika eldstäder och eldningsapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 ÅNGTEKNIKEN.
Den sista förlusten, pannans utstrålning till rummet, är beroende av murytornas
storlek, murytornas temperatur samt den omgivande luftens temperatur och
ström-ningsförhållanden. Värmet avledes nämligen ej endast genom direkt strålning ut i
rummet, utan även genom s. k. konvektion till luften (summan av dessa
värmeförluster benämnes dock vanligen utstrålning). Eftersom murytornas temperaturer ej kunna
angivas utan noggrann beräkning, kan man ej heller uppgiva något enkelt uttryck för
denna förlust. Vid större pannor utfaller den emellertid relativt liten, 2—4 %, vid full
ångproduktion, men stiger procentuellt i den mån ångproduktionen minskas.
Olika eldstäder och eldningsapparater.
Olika bränslen fordra ofta olika eldstadskonstruktioner och eldningsapparater
för gynnsammaste förbränning. Å andra sidan kunna olika eldningsapparater vanligen
användas för ett och samma bränsle, och valet mellan dessa apparater beror förnämligast
på deras pris, större eller mindre lättskötthet och den ekonomi man kan uppnå med
desamma. Eldningsapparatens konstruktion blir naturligen olika för fasta, flytande och
gasformiga bränslen. Vi komma att i det följande huvudsakligen redogöra för
eldningsapparater för fasta bränslen, men komma att i korthet beröra även sådana för flytande
bränslen. De gasformiga bränslena hava för ångpanneeldning mindre betydelse och
komma därför att förbigås.
Samtliga eldstäder för fasta bränslen kännetecknas av tvenne rum, åtskilda av
själva eldningsapparaten. Ovanför denna befinner sig förbränningsrummet, i vilket
bränslets förbränning slutföres. Förbränningsgaserna böra ej få lämna detta rum i oförbränt
tillstånd, emedan det kan hända, att gaserna då genom beröring med eldytan hinna
nedkylas så långt att efterförbränning antingen ej sker alls eller ock så sent att
förbrän-ningsvärmet ej hinner tillräckligt tillgodogöras. På grund av denna
förbränningsrum-mets uppgift är det av stor betydelse att utforma detsamma på ett väl genomtänkt sätt.
Vid gasrika bränslen måste man således se till att förbränningsrummet blir tillräckligt
stort, så att gaserna hinna utveckla sig i relativt lugn och även ledas så, att en möjligast
grundlig omblandning med förbränningsluften åstadkommes. De strålande murytorna
visa sig härvid hava betydelse.
Under rosten ligger askrummet, i vilket askan och slaggen avtappas antingen
automatiskt eller för hand för att sedan bortföras på olika sätt. Förbränningsluften
strömmar genom askrummet till rosten.
Vid alla eldstadskonstruktioner är det viktigt tillse att bränslet tändes så lätt och
snabbt som möjligt. Ett gasrikt bränsle är, som förut framhållits, mycket lätt att tända,
under det att svårigheter kunna uppstå vid gasfattiga sådana. I eldstäder, vilka
förbränna dylika gasfattiga bränslen, måste därför särskilda åtgärder vidtagas för
tänd-ningen.
Eldstadskonstruktionen är även avhängig av bränslets askhalt och askans
egenskaper, särskilt dess smältpunkt. Om bränslet t. ex. innehåller svavel i form av svavelkis,
erhålles flytande slagg, som kan bränna fast vid rosten, förstöra denna och hindra
lufttillförseln. Smälter askan under 1 200° benämnes den vanligen lättflytande, ligger
smältpunkten mellan 1 200 och 1 650° benämnes den svårflytande och ligger åter
smält-punkten över 1 650° kallas askan eldfast. Det är för eldstadens konstruktion
gynnsammare, ju högre smältpunkt askan har. Mindervärdiga bränslen innehålla vanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
