Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset - Vinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380
De hittills skildrade farorna kunna emellertid träd och buskar
lättare uthärda än faran från den makt, som skenbart så väsenslös
under vanliga omständigheter också utövar en obetydlig verkan,
men där den släpper lös sitt rasande välde slår hela växten i sina
bojor och ofta nog tillintetgör densamma. Denna makt är vinden,
som är en klimatisk faktor av första rangen, vilken med enväldig
maktfullkomlighet avgör, om det ena landskapet skall vara
torrt och varmt, det andra kallt och rikt på nederbörd, I
enlighet härmed bestämmer också vinden vad slags vegetation, som
tillhör en trakt. Vinden har dessutom också en särskilt dödande
verkan, och iskalla vindar äro trädens dödsfiender. Träden
kunna vid stilla luft fördraga otroligt låga temperaturer, men en
stark vind, om också blott några grader under noll, blir
fördärvlig för dem. Detta beror på den kalla vindens ovanligt starka
vattenavdunstande kraft, som främjar en övermåttan stark
transpiration, vilken vintertiden länder växten till fördärv, då den
ur den frusna marken icke kan ersätta sin vattenförlust.
Sålunda kan norra halvklotets köldpol i Sibirien ligga i en rikt
skogbevuxen trakt, medan växtlivet i jämförelsevis mycket
varmare och sydligare trakter för en förkrympt och bekymmersam
tillvaro och skogen redan finner sina gränser och övergår till
marig buskskog. Den finske botanisten Kihlman lämnar
emellertid förklaringen på denna skenbara motsägelse från sina
studier i ryska Lappmarken, där utan märkbar yttre orsak såväl
löv- som barrträd bli vresiga, krokiga åldringar av slutligen
blott */2-1/3 meters höjd (fig. 223). »Iakttager man», säger
Kihlman, »enens utveckling, finner man, att den raka stammens
spetsar regelbundet avdö, så snart de uppnått en viss, något
växlande höjd över marken. Sidogrenarna växa däremot snett
uppåt eller nästan rakt utåt, till dess att deras spetsar likaledes
avdö vid den givna, ödesdigra höjden ... På detta sätt
åstadkommes ett lågt, bordliknande litet träd, vars täta,
skärmfor-miga krona når en genomskärning av 3 - 4 m. och centrala
cylindriska stam vid en ålder av 300-400 år kan ha en diameter
av icke mer än 30 cm.» Detta gäller också om björken, som
därstädes bildar bord- eller häckformigt klippta buskar, ävensom
för granarna, som med smala, sterila kvistar krypa omkring
bland lavarna. Allt detta har vinterstormen med sin dödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
