Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
379
gör också, att dessa niariga furusnår till slut likna en klippt häck
i en gammalfransk trädgård. Därtill medverkar emellertid snöns
skyddstäcke. Så högt, som detta når, förtorkar under vintern
intet blad, men »de förvetna skott, som vilja höja sig över den
allmänna nivån, få det lika svårt som människor, vilka våga
detsamma. Blott alltför ofta förfrysa de på sin ensamma höjd,
deras livsnerv förlamas, och kunna de över huvud äga bestånd,
så är det i alla fall ett liv utan glädje och fullt av faror.»
Samma förhållanden som i högfjällen återkomma årligen i
Fig. 223, Förkrympt skog i finska Lappmarken.
skogarna. Ju skarpare vintern går fram, ju mera snö, som faller,
desto större blir den utmönstring denna håller bland skogens
veteraner och den uppväxande ungskogen. I synnerhet lida
barrträden, och på dem ser man nästan alltid spåren av vad de
måst utstå under vintern. Kommer emellertid till snön
dessutom rimfrosten eller följer på för tidigt och för kort töväder en
betydligare isbildning, så stegras förödelsen i skog och på markens
träd till en formlig katastrof, som på några timmar förstör vad
årtionden uppbyggt. Den tyngande vattendränkta snön överdrages
då med en isskorpa och istappar nedhänga från alla kvistar och
grenar och under denna börda brytas icke blott trädens grenar, utan
hela stammarna böj as såsom tunnband till j orden, om de icke brytas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
