Ur mina memoarer och annat / 123 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Thanatos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dikter av den unga statens unga skalder. Jag fann en
liten dikt, som gav mig något att tänka på. Jag var
nitton år gammal, full av skepsis, delvis på grund av
mitt umgänge med husaren, vilkens vänskap och psyke
för mig blivit fullkomligt ideala, och denna lilla dikt
blev ett fynd, en bijoux. Jag tycker fortfarande att
det är egendomligt att jag ännu kan komma ihåg den.
Den stod alldeles för sig själv, undangömd mellan två
artiklar och utan någon författares signatur.

Så här låter den:

I dreamed, two spirits came, one dusk as night, »mortals miscall me Life», he sadly saith. The other, with a smile like morning light shaked his strong wings and spake: »Men name me Death!»

Nå! Numera konvergerar allt — vetenskap, konst,
religion, och träffas i mystik, trötthet, nästan slöhet.
Man blir icke längre förvånad över något slag av
företeelser i livet. Folk kan inte smälta det som
upp-leves. Man har förlorat förmågan att se biologiskt på
allt som händer och sker. Och dock är det de strängt
biologiska synpunkterna, som skola rädda oss från
rädsla och vidskepelse. Det finns naturvetare och
skalder och skaldiska realister som arbeta lugnt och
målmedvetet, lägga sten på sten och bygga sina palatser,
medan politiken runt om dem mördar, gråter, väser
och är ohederlig av fruktan för döden, individens.

Döden är en fiktion. Den finns inte annat än som en
förändring. Ju mera kunskap, desto mindre rädsla för
döden som ju är det obekanta, emedan ingen hittills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>