Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvit som marmor, ock hennes milda blåa ögon lyste af en
ömhet och ett deltagande, som gjorde, att man glömde den
stora författarinnan för den kärleksfulla väninnan; ja, jag
skulle till och med vilja kalla henne skön, ty själens
skönhet lyste fram i hvarje blick.
Flickan mötte hennes välvilliga blickar med den värme,
det intresse och den förhoppningsfullhet, som pläga stråla
i en ungmös ögon, och när de två sålunda meddelade sig
med h varan dra, tyckte jag mig aldrig kafva sett en så
vacker bild af ungdom och ålderdom.
Då meddelandet var slut, föreställde fröken Bremer
mig för sin unga vän, fröken Nilsson, och strax därpå tog
jag afsked.
Några dagar därefter var jag på en liten tésupé hos
Fredrika Bremer. Tio till tolf personer voro samlade där.
Fröken Bremer mottog mig med det behagliga småleende,
som tycktes vara en del af hennes väsen, och presenterade
mig för alla gästerna i tur och ordning. Där var en
gammal professor, »mycket litterär», kviskade värdinnan till mig;
en svensk adelsman, ett nygift par, en ung vacker
lands-förvist polack med blixtrande ögon, några äldre damer och’
en ung engelska med själfull blick, dotter till Mary Howitt,
och som bodde hos fröken Bremer samt höll på att lära
sig svenska för att en dag kunna efterträda sin moder och
gifva oss perlor från norden.
Denna técirkel var en af fröken Bremers vanliga
aftonmottagningar, hvilka hon gaf h varje vecka under vinterns
lopp för utländingar, som vistades i den svenska
hufvud-staden; och kom någon amerikanare till staden, fick
författarinnan till »Hemmen i Nya Verlden» genast reda därpå
och inbjöd honom till sitt hem i norden.
Efter en stund tog fröken Bremer den äldsta damen
vid handen, oeh vi gingo alla ut till supéen. Yi sutto vid
två små bord. Adelsmannen satt till ven ster om värdinnan.
Jag hade den äran att sitta till höger, enligt det svenska
gästvänliga bruket, som, ifall en utländing är med, anvisar
den förnämsta platsen vid bordet icke åt den högste i rang,
utan åt den förnämste utländingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
