Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hellenska stammen är utdöd. De nuvarande inbyggarne i
Grekland äro förmodligen ättlingar af albaneser ocb andra
stammar i norr, ocb alla qvinnorna bafva en stor,
nedhängande potatisnäsa, hvilket är allt annat än klassiskt eller
skönt»; ocb härvid skrattade den lilla gumman rätt hjärtligt.
Jag bad om hennes namnteckning för
helsovårdskom-missionens stora bazar, hvilken snart skulle hållas i New
York, och meddelade, att hvad som inflöte skulle tillfalla
de sjuka och sårade soldaterna.
»Från Nordstaterna?» frågade hon.
»Ja, vi hjälpa endast dem, som kämpa för friheten.»
Hon fattade min hand och tryckte den med värme. »Det
skall vara mig en stor glädje», sade hon, »att göra någonting
för frihetens sak i Amerika eller till att hjälpa de soldater,
som blifvit urståndsatta att kämpa för den.» Hennes ögon
lyste klart, medan hon talade, och hela hennes sätt visade,
huru lifligt intresserad hon var för vår sak och vårt land.
Hon gjorde många frågor om slafvarne och deras herrar,
om våra krigshärar och våra generaler, om hvad vi
upp-lefvat och hvad vi väntade. Hennes konversation bar
alltigenom prägeln af uppriktig sympati för vår republik. Jag
fann äfven, att hon fullt och fast trodde på en slutlig
seger för oss; med sann qvinnlig instinkt kunde hon ej förmå
sig tro, att icke det rätta till sist skulle segra.
Medan vi voro inbegripna i ett så beskaffadt,
allvarligt samtal, kom en ovanligt vacker flicka inspringande.
Nästan knäböjande, tryckte hon sina läppar mot den gamla
damens panna, och, utan att tyckas bry sig om en tredje
persons närvaro, hviskade hon i sin gamla väninnas öra
ljufva barnsliga förtroenden om det senast tilländalupna
dygnet, icke förglömmande balen natten förut.
Författarinnan åhörde allt detta med en moders ömma
uppmärksamhet, ibland yttrande några ord af förmaning eller af
uppmuntran.
Denna intressanta téte-ä-téte gaf mig det bästa tillfälle
att iakttaga Fredrika Bremers person. Hennes
krokryggig-het var nu dold af de svällande dynorna i länstolen. En
hvit spetsmössa prydde hennes hufvud; hennes gråa hår var
slätkammadt och tillbakastruket från en hög, ädel panna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
