Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokrati och
motståndsrätt
Av Ivar Bergegren
I.
Aktuella diskussionsinlägg
emokrati är ett mångtydigt begrepp som vi
här inte vill försöka definiera. Medan
många ser i demokratin endast
majoritetsväldet, uppfattar andra demokratin som ett på alla
områden genomfört folkligt självstyre;
demokratin kan vidare betraktas som ett rent
politiskt system eller också postuleras som en
princip omfattande såväl den politiska admini-
strationen som näringslivet. Vad som ska
undersökas här är relationen mellan demokratin
och den revolutionära attityden. Har
motståndsrätten förlorat sin betydelse sedan demokratin
fått sitt historiska genombrott? Stämmer det
överhuvud att demokratin brutit igenom?
Pågår numera en säkrad demokratisk utveckling i
världen? Man kan t. o. m. fråga ännu mera
principiellt: kommer det någonsin att finnas
något automatiskt fungerande rättssamhälle
vars institutioner garanterar demokratin för
alltid, eller är motståndsrätten oförgänglig,
innebär den således i grund och botten,
åtminstone i regelbundet återkommande situationer,
en lika oförgänglig motståndsplikt?
I statsbyråkratins tidevarv talas det litet om
motståndsrätten. Ändå förekommer
motståndsprincipen, om än i modererad form, i Förenta
staternas grundlag. Där heter det: ”Vi
betraktar såsom självklara sanningar, att alla
människor har skapats lika, att alla av sin skapare
förlänats vissa oförytterliga rättigheter, och
att bland dessa är liv, frihet och strävan efter
lycka; att för att säkerställa dessa rättigheter,
statsstyrelser har upprättats ibland
människorna, vilka styrelser härleder sin makt av de
styrdas samtycke; att när någon styrelse blir
dels i pengar, dels i varor. Under arbetarnas
regim förbättrades Barcelonas transportväsen,
utan att därför trafikavgifterna höjdes.
«Ledarna för detta viktiga och vittförgrenade
företag hade inga herrar över sig och hade utsetts
av arbetarna själva. Man talade inte om
industriell eller ekonomisk demokrati, men under
den i Spanien traditionella beteckningen
”kollektivisering” och socialisering omsattes
principerna för modern företagsdemokrati i
praktiken.
Principen om kollektivisering och
”socialisering nerifrån och uppåt” kan tillämpas på alla
industrier, t. o. m. på kol- och malmgruvor, på
järnvägar och rederiföretag o. s. v. Arbetarna
och teknikerna är ju kompetenta i sina
yrkesangelägenheter, och om konsumenterna är
representerade i ledningen och vid bestämmande
av priser, tariffer ete. inom livsviktiga företag
som järnvägar, elektricitetsverk etc., får man
ett system av socialisering nerifrån, där den
nationella staten fullständigt kan uteslutas.
I Spanien banades under inbördeskriget väg
för en. dylik socialisering nerifrån. Francos
seger har avbrutit denna socialiseringsprocess,
men man må hoppas, att denna utveckling skall
fortsätta efter Francos fall.
AV Töetarrövelsen i alla länder borde ägna
nationaliseringarna, som f. n. är på modet,
större uppmärksamhet. Nationaliseringarna som
genomförs i våra dagar i Frankrike, England,
Polen, Tjeckoslovakien etc. är förstatliganden.
De medför ingen väsentlig förändring i den
kapitalistiska produktionsordningen.
Nationaliseringarna i Ryssland är av samma slag. I inget
av dessa länder har arbetarnas exploatering
avskaffats, man har bara bytt herre. Om
nationaliseringen bleve allmän, skulle staten få
monopol som ensam arbetsgivare. Gentemot en så
mäktig herre är arbetarna maktlösa. Ryssland
är ett avskräckande exempel.
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
