- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1947 /
132

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hitlers regim vore att föredra, vi vill bara visa
hur långt ut i reaktionens moras man börjar
komma under ”arbetarregeringarna” och att det
finns all anledning för att arbetarna ser upp.
Tvånget och våldet synes bli det förnämligaste
vapnet i arbetarregeringarnas arsenal och det
vändes även mot arbetarna. Tendensen till att
finna problemlösningar genom fria
överenskommelser wundantränges till förmån för ett
statsförmynderi som leder till polisstat,
statstotalism och slaveri.

Den norska lagen omfattar, som sagt, även
rätt för regeringen att tvångsdirigera
arbetskraften. Den är begränsad i det avseendet att
dirigeringen blott skall företas till
byggnadsindustrien. Men den arbetskraft som skall
överföras till denna industri, måste tas från andra
industrier, vadan lagen således kommer att
beröra alla. I stället för att med fredliga
överenskommelser söka lösa problemet har man även
här stadgat tvång och våld. Därmed upphäves
i viss utsträckning arbetarnas rätt att välja
sysselsättning och boplats. Arbetaren kan
tvångsdirigeras från ett yrke till ett annat, från en
boplats till en annan. Man närmar sig den
arbetarens livegenskap under staten som
karakteriserar statstotalismen. Principen är redan
lagfäst i den nya lagstiftningen om än området
för dess tillämpning ännu är begränsat, men
när frihetsprincipen en gång väl blivit
nedbruten av statsvåldet kan det gå fort nog att
generalisera denna tillämpning.

D: av engelska regeringen framlagda
hbestämmelserna för dirigering av
arbetskraften är ännu mera drastiska. De går i korthet ut
på, att alla män mellan 18 och 50 år och alla
kvinnor mellan 18 och 40 år kan dirigeras till
ett visst arbete ifrån det arbete med vilket de
är sysselsatta. Detta såväl beträffande arten av
arbetet som platsen för detsamma. Förfarandet
blir i stort sett sådant, att de industrier eller
arbetsplatser som skall helt eller delvis avfolkas
för arbetskraft alls icke eller bara i begränsad
måttstock tilldelas råvaror och elektrisk ström.
Därvid uppstår arbetslöshet och de arbetare som
blir arbetslösa är det som skall ”dirigeras”. De
ledes genom de statliga
platsförmedlingskontoren till de industrier eller arbetsplatser där
staten vill ha dem placerade. Det blir lagstad-

182

gat förbud för arbetsköparen att söka arbetare
utanför dessa kontor liksom det blir förbjudet
för arbetare att söka arbete utanför. De
arbetare som nekar att ta emot arbete som anvisas
dem hotas med bötesstraff upp till 100 pund
(1.450 kr.) eller fängelse upp till 3 månader
eller bådadera samtidigt. Gruvarbetare och
lantarbetare får över huvud taget icke lämna sina
poster för närvarande,

Det blir inte så värst mycket som skiljer de
förhållanden som skapas genom dessa
bestämmelser i England och de förhållanden som
skapats i Ryssland genom den bolsjevikiska
diktaturen. Arbetsministern, Isaacs, erkände vid
framläggandet av förslaget att det var en
totalitär åtgärd som stod i öppen strid med
demokratisk politik. Krisen var emellertid anledningen
till att regeringen framlagt detta förslag som
1 första hand skall ha giltighet till utgången
av 1948.

Var som först och främst faller i ögonen är
att denna lag kommer att upphäva den
personliga friheten beträffande rätten för
arbetaren att efter eget val söka sysselsättning med
arbete som intresserar honom eller henne och
på sådan plats han eller hon själv känner sig
dragen till. Det blir staten som bestämmer
vilken sysselsättning arbetaren skall ha och på
vilken plats han skall slå ned sina bopålar.
Arbetaren har icke längre någon frihet i detta
avseende. Tvång och våld är de medel som
”arbetarregeringen” utfunderat för
arbetsslaven. Staten gör först arbetaren arbetslös genom
sina reglerande ingrepp och tvingar honom
sedan med hot om böter och fängelse att gå in i
den grottekvarn statens ämbetsmän finner
lämpligt. Det här är slavdriveri i modern form. Visst
har arbetaren också varit ofri under den fria
konkurrensens period. Under perioder av
arbetslöshet har det inte varit mycket bevänt med
arbetarens frihet att välja sysselsättning och
boplats; han har fått hålla till godo med vad
som bjöds. Men det var ju för att bli befriade
från det kapitalistiska löneslaveriet som
arbetarna började organisera sig i fackliga
sammanslutningar och föra strid mot kapitalismen. Det
var också för uppnåendet av ett sådant syfte
som arbetarna skapade sina politiska
partisammanslutningar och valde representanter till par-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 30 19:38:20 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1947/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free