- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1947 /
89

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Livsängest

Av Karl Bondeson

illvarons yttersta gåtor blir kanske aldrig

lösta för människorna. Alltings begynnelse
och alltings slut, rymdens och tidens
oändlighet är frågor som intet mänskligt förnuft
kunnat besvara. Hänvisningen till den bibliska
skapelsehistorien om Gud som alltings
upphov är inget svar, ty där ställer sig genast
frågan: vem skapade då Gud? Värt förnuft
kan icke fatta oändligheten, icke 1 rymd, icke i
tid. Det kan icke fatta världens yttersta
upphov lika litet som det kan fatta en gräns för
alltet. Där vetandet stannar, där tar tron vid.
Mörkret skrämmer oss alltid och det mörker
som omger de yttersta tingen skapar ångest.
Från denna ångest söker människan en
tillflykt eller en utlösning i tron. Men då vi vill
fatta det ofattbara, då vi med vårt förnufts
begränsade gåvor vill förstå det obegränsade,
kommer vantron även för den troende.
Förgäves brottas människan med att förstå det hon
icke kan förstå, tills hon slutligen resignerar
som agnostiker eller definitivt söker döva
sinnet i den medvetet oförnuftiga tron.

(Cu upinstitutet gjorde en intressant
undersökning om tron. Om Gudstron och tron
på livet efter döden. 66 procent av svenska
folket tror att det finns en Gud som ingriper
i människans liv. Människan tror, därför att
hon måste tro. Hon har mera sätlan mod eller
kraft att låta det begränsade förnuftet avgöra
saken. Hon kan icke tillfredsställas med att vi
ingenting kan veta om de yttersta tingen. Hon
känner en malande ångest inför döden och
förintelsen. Hon tror att det finns ett liv efter
döden därför att hon inte vill tro att livet är

slut med döden. Och hon tror att det finns en
Gud därför att detta är hennes ångests enda
narkos,

Tron på en allsmäktig Gud är egentligen
ingenting smickrande för Gud och det är heller
ingenting smickrande för människan. En
allsmäktig Gud utan vars vilja ingenting sker
leder till konstaterandet, att Gud måste vilja
icke bara det goda utan också det onda. Gud
måste vilja lidande och nöd, krigets barbari,
farsoternas ohygglighet, förbrytelsernas
gemenhet om ingenting kan ske utan Guds vilja.
Mätt med mänskliga mått ledes man till
konstaterandet, att om denne Gud existerar är han
ett monstrum,. Ett vidrigt, slipprigt avskum.
Att söka sin tillflykt hos ett monstrum är icke
smickrande för människan. Men 66 procent
gör det enligt Gallup.

En hel del av denna tro kommer väl på den
traditionella uppfostran, den fostran som är
en uppfostran i vidskepelse. Men även utan
denna statsreglerade spridning av vidskepelse
skulle tron existera och människorna skulle
söka sin ångests tillflykt i tron. Ty människan
är en svag varelse mitt i all sin braverande
tapperhet.

tt par detaljer i Gallupundersökningen

intresserar. Svagast i sin ångest är
kvinnorna och åldringarna. De 66 procenten
troende sönderfaller i 77 procent kvinnor och 55
procent män. Det finns kanske ändå en grund
för talet om det svagare könet. Samma 66
procent troende sönderfaller återigen i olika
åldersgrupper. Åldern mellan 20 och 29 år, som
sväller av livskraft, har kanske ännu icke
särskilt sysslat med tankar om evighet och
oändlighet och har därför mindre behov av tro.
Ångesten håller sig inom vissa skrankor. Det
är inom denna tidsgrupp ”bara” 56 procent
som känner behov av att hålla Gud i handen.
Men efterhand som tiden går och döden
närmar sig, den skrämmande döden med sina
gåtor om förgängelse och förintelse, kanske
också sina marter om helvete eller himmelrike, så
kröker människan rygg och böjer knän och
darrar inför tillvarons och evighetens mörker,
kryper fram till korset och famlar efter ”Vår
Herres” kjortelfåll så att åldringarna över 65
år till 85 proeent bekänner sig till den tro som

89

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 30 19:38:20 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1947/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free