- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1947 /
45

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Freden efterlyses

Av Karl Mörne

land många slitna talesätt är påståendet

om att i grund och botten alla nationer är
fredsälskande det som, vid närmare eftertanke,
främst borde stöta på patrull. Åtminstone har i
den hittillsvarande historien krigets alternativ
spelat en framträdande roll som ”lösning” av
internationella konflikter. Folkens politiska
medvetande har i detta nu absolut inte ännu
nått det krön där krigets förkastlighet framstår
1 tillräckligt ljus dager. ”Den lekande
människan”, vars mentalitet nyligen belysts av den
skarpsynte holländske filosofen Huizinga,
godtar bland andra sätt att leka och förströ sig
tydligen också krigs-”leken”. Det är tämligen
logiskt att ett överfallet folk värjer sig och
försvarar sitt land mot inkräktaren. Men var
ska man hämta logiken, då också angriparstater
regelbundet lyckas preparera sina undersåtar
så att de lydigt byter ut sin civila tillvaro mot
soldatens? Sådant har givetvis inget med
logiken att skaffa, men händer likväl. Men vi
ämnar i det följande inte ge oss ut på det
psykologiska planet och inte heller inlåta oss på
politisk gissningstävlan. Vi hävdar endast att
från politik i gängse mening alternativet krig
hittills inte gått att skilja.

Man hade inte kunnat vänta sig sådant från
en garvad politiker som den engelske
utrikesministern och labourparlamentarikern Bevin,
men det var likväl han som den 4 mars i år
tillåtit sig en spydighet mot ”politikerna”. Det
var med anledning av den 50-åriga alliansen
mellan Frankrike och England som
undertecknades den dagen på historisk mark i
hamnstaden Dunkerque, när Bevin yttrade att ”när
folk söker skilja Frankrike och Storbritannien

åt, så kommer Dunkerque alltid att vara en
enande plats, vad politikerna än kan ta sig för”.
Bevins övertygelse om den välsignelse
politikerna strör omkring sig tycks sålunda inte vara
”bombsäker”, vad det nu beror på. Vi
annoterar yttrandet som ett litet men ändå
hälsotecken. Den fred efter det andra världskrigets
slut, som fortfarande efterlyses, kan emellanåt
må bra av en liten devalvering med avseende
på den auktoritetstro som omger
yrkespolitikernas avgöranden.

Men i sammanhanget bör vi inte heller.
förbigå det bragelöfte samme Bevin avgivit endast
tre månader förut. Efter ett samtal med
amerikanske presidenten Truman i Washington
uttalade Bevin nämligen inför medlemmar av
den brittiska ambassaden därstädes att vi har
en svår tid framför oss, men vi kommer att
bygga upp en mycket bättre fred än någonsin
tidigare.

Av mera framstående politiker var det för
inte så värst många år sedan Bevins ryktbare
landsman mr Chamberlain, han med paraplyn,
som efter det just avslutade besöket hos
Stortysklands statsledare och pakten i Minchen
hade utlovat ”fred i vår tid”. Denne statsledares
system har under tiden avlivats såsom fredens
fiende nr 1. Preludier till den fred politikerna
nu håller på med att bygga upp, ”en mycket
bättre fred” till på köpet, ska i det följande
belysas med torra glimtar från verklighetens
efterkrigsvärld.

Myepenstillestånd på den europeiska fronten
inträdde som bekant 1 början på
majmånaden 1945. Fyra månader senare fastslår de
engelska tidningarna — i skuggan av
femmaktsmötets hemliga rådslag — maktpolitikens
pånyttfödelse och den fortsatta misstron
nationerna emellan. Arbetarpartiets organ Daily
Herald drar sig inte för signalen att den nya
krigsfaran redan är akut: ”Nationalismens
besatthet grasserar. Det ekonomiska krigets
trummor ljuder. Gränsförändringarna får
företrädet framför de utmattade folkens behov.”
Dessa värdeomdömen dominerar sedan som ett
slags ledmotiv alla kritiska uttalanden om
freds- och återuppbyggnadsverkets
planritningar. Det är vapenstillestånd dit man hunnit.
Freden efterlyses.

45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 30 19:38:20 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1947/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free