Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att den oinskränkta statsmaktens
landsfaderliga omsorger icke undergräves, ty det
kan leda till att folket börjar tänka på egen
hand i stället för att få färdigproducerade
partitankar. Mellan tsartidens heliga synods
och den bolsjevikiska partisynodens ingrepp
ligger visserligen sex decennier men cljes
ingenting. Utom möjligen det, att den bolsjevikiska
censuren är effektivare än den tsaristiska emot
det fria ordet.
Ht är det med den ekonomiska jämlikheten
i Ryssland? Den franska tidskriften Cahiers
de Péconomie sovietique lämnar följande
uppgifter:
I den franska metallindustrin är
förhållandet mellan de lägsta och de högsta
arbetarlönerna ungefär 1 mot 1,7. I den ryska
metallimdustrin är samma relation 1 mot 3,5. Om
man sätter en genomsnittlig grovarbetarelön
till 1 ligger i Ryssland en ingenjör mellan 6
och 10. Chefen för ett mindre företag har en
lön på 10 enheter, chefen för en större
anläggning har mellan 10 och 20, medan chefen för en
mycket stor drift eller trust kommer upp till
en lön på mellan 25 och 50.
Artikelförfattaren i den franska tidskriften
citerar i sammanhanget två förklaringar av
Stalin:
”Vad är orsaken till ett lågt arbetstempo?
Det beror på likheten i inkomster som berövar
okvalificerade arbetare intresse för att bli
kvalificerade. Det är nödvändigt att fastställa
lönerna i förhållande till det utförda arbetet,
icke till arbetarnas behov.”
Det kan nämnas att den franska tidskriften,
som dess namn också antyder, protegeras från
sovjetryskt håll och kan betraktas som ett slags
halvofficiell informationskälla. Det stalinska
uttalandet har, som man ser, betydligt större
släkttycke med kapitalismens traditionella
förkunnelser än med socialistiska idégångar.
För socialismen skulle de mänskliga behovens
tillfredsställande vara det mål som skulle
fyllas av den nya produktionsordningen och
människan är människans like. Därav kravet
på jämlikhet. För Stalin och den märkliga
ryska ”socialismen” är jämlikheten en gammal
fördom i likhet med det förlegade borgerliga
frihetsbegreppet. Men naturen har icke utrus-
tat de olika människorna med olika behov.
Människornas behov ökas i takt med förmågan
att tillfredsställa dem, En direktör har icke av
naturen ett 50 gånger så stort behov som en
grovarbetare, men blir han privilegierad med
löneförmåner får han snart nog ”naturliga”
behov att ha 50 gånger större inkomst. Men
detta slags fördelning av rikedomarna är den
för den kapitalistiska ordningen typiska, och
det är för att likvidera detta förhållande som
socialismen framträtt som världsrörelse. När
ryssarna skulle förverkliga socialismen
stannade de för att behålla det kapitalistiska
samhällets differentiering av inkomsterna. Den
ryska statskapitalismen har ingenting med
socialismen att skaffa.
Enligt meddelanden från Moskva
genomförde sovjetregeringen genom dekret den 16
september 1946 en allmän prishöjning på
ransonerade varor. Man ämnade därmed skapa
förutsättningar för att under nästa år slopa
ransoneringen, sades det.
De vidtagna prishöjningarna uppgår til
mellan 200 och 300 procent men kompenseras
delvis genom löneökningar. Löner på förut 300
rubel i månaden har ökats med 110 rubel per.
månad, kategorien upp till 500 rubel erhåller
100 rubel mer. Dessa löneförbättringar på
högst c:a 35 procent kommer ju att täcka blott
en ringa del av prisökningen, varför resultatet
blir en ganska betydande reallönesänkning.
Betraktar man uteslutande konsumtionssidan,
skall man finna att en månadslön på 300 rubel
förut representerade inemot 273
rågbrödsenheter (kilogram), medan den höjda
månadslönen på 410 rubel numera blott motsvarar
ungefär 121 enheter. Räknar man i ”smörvaluta”,
kunde man förut för 300 rubel köpa 10,6
enheter men nu för 410 rubel blott 6,6 enheter.
Den ryska lönebildningen är mer ett
matematiskt problem än ett humanitärt. Och ännu
mindre ett socialistiskt problem.
en pågående ryska utrensningsprocessen
kan dels vara framkallad av
nödvändigheten att dämma upp för korruptionen, men dels
också därav att man måste ha något att skjuta
skulden på för rådande missförhållanden.
När den ryska pressen öppet framträder med
kritik av byråkratin och företagsledningen, får
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
