Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större städerna. Frånvaron av konkurrens,
förklarar regeringen, har skadat handeln och
hindrat utbyte av jordbruks- och
konsumtionsvaror. Statsmonopolet har således varit av
ondo.
Befolkningens försörjning med nödvändiga
industrivaror skall också i betydande grad
överlämnas åt de kooperativa företagen, som
av staten tilldelas maskiner, verktyg och
behövliga råvaror. Pravda förklarar att härmed
skall ett nytt skede börja för den ryska
handeln. Detta är ett om än ovilligt erkännande
av att näringslivets planering ovanifrån genom
den statliga centralbyråkratin icke kan bli
tillfredsställande och att det måste beredas plats
för initiativ underifrån från de bredare
folkliga lagren. Ett mycket betydelsefullt
erkännande som kan leda långt om detta initiativ på
handelns område överföres även till andra
näringslivets områden. Men samtidigt skall
statens kontroll över kooperationen skärpas. Ett
särskilt ministerium skall upprättas för
kooperationen. Vilket måste leda till en
byråkratisering av även denna verksamhetsgren. Vilket
i sin ordning torde komma att medföra, att
marginalen för bredare folkliga initiativ och
verksamheter efter kooperativ linje småningom
åter kommer att avsmalna efterhand som den
statliga byråkratin på området utvecklas. Och
så är man åter tillbaka till utgångspunkten
med en steriliserande statlig centraldirigering.
Det ligger i statens väsen att icke avstå någon
makt.
trensningsprocessen sprider sig till alla
områden, också till litteraturen och
konsten. Tvenne av Rysslands populäraste
författare, Sosjtjenko och Anna Achmatova,
drabbades på höstsidan av den bolsjevikiska
partistyrelsens bannlysningsbulla. Partisekreteraren
A. A. Sjdanov förklarade Sosjtjenko vara en
”bracka och vulgär skribent” som måste
hänföras till ”litteraturens drägg”, en förkunnare
av ”idélöshet och tarvlighet”. Och Achmatova
var inte bättre. Hon stammade från det
”idélösa reaktionära litterära träsket”.
Sosjtjenko ”förmår inte i sovjetmänniskans
liv finna en enda uppbyggande företeelse, inte
en enda positiv typ”. Han har aldrig
intresserat sig för ”sovjetmänniskornas arbete, deras
ansträngningar och heroism, deras höga och
30
moraliska egenskaper” utan vant sig ”att
förlöjliga sovjetsederna, sovjetförhållandena och
sovjetmänniskorna”. Han har bland annat
skrivit ”En apas äventyr” som går ut på att
förkunna, att ”man andas lättare i en bur i
zoologiska trädgården än bland
sovjetmänniskor”.
Det är uppenbart, att ett sådant
författarskap rent av måste verka ”statsupplösande”
och undergrävande för den bestående regimen.
Sosjtjenko blåste bort från sin post, och det
gjorde Achmatova också. Och med dem blåste
den sovjetiska författarföreningens
ordförande bort liksom hela presidiet. Något så
brottsligt som att påstå, att det är lättare att
andas i en apbur än i sovjetmiljö, kan
naturligtvis inte tolereras, och eftersom ingenting kan
skrivas, förläggas och läsas utan statens och
regeringens medverkan, var det en enkel sak
att täppa till munnen på denne ”sovjetfiende”.
Att författaren måste försvinna, förstår man,
men man har svårt att förstå varför staten
låtit förlägga hans böcker i massupplagor,
uppmuntrat deras spridning, ställt landets scener
till förfogande för uppförande av hans verk
och låtit honom bli en av det ryska folkets
litterära favoriter.
Det fria ordet existerar icke i Ryssland. Allt
som produccras måste ha till syfte att stärka
den härskande regimen, allt som icke fyller
detta syfte har ingen uppgift och måste
försvinna. Slutar en författare upp att lovprisa
Stalin som den gudomlige och regimen som den
himmelska, så har han ingen uppgift i
Ryssland. Statens och regeringens ofelbarhet måste
predikas i litteraturen, på scenen, i konsten —
annars är den statsfientlig. Någon fri
konstnärlig utveckling utanför denna trånga ram
kan inte tillåtas i en diktatur.
Det erinras om att ehefon för det tsaristiska
censurverket 1887 sände Leo Tolstojs drama
”Mörkrets makt” till den heliga synoden, vilken
tillställde tsaren ett memorandum, där Tolstojs
verk utmålades som ”en förnedring för
konsten, en kränkning för den sedliga känslan, en
förolämpning mot smaken”. Resultatet blev att
Tolstojs drama försvann från den ryska
secenen. När den bolsjevikiska partisynodens
sekreterare lyser i bann viss rysk litteratur år
1946, så vär han ute i samma ärende att sörja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
