Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polsk omvandling
Av Sverre Bjurman
”Efter krig — revolution”. Denna
uppftattning har för många socialister varit sista
hoppet. Utvecklingen har dock icke gått cfter det
schema de uppgjort. Tron att kriget skulle
avföda nya revolutioner, som skulle förverkliga
det socialistiska samhället har icke besannats.
Man trodde att det andra världskriget —
liksom det första — skulle. framkalla nya
revolutioner med socialistisk syftning. Man tog
fel. De maktägande hade förra
världskrigets erfarenhet bakom sig, och de hade lärt
något. De var inställda på att förhindra
alla revolutionära utbrott av socialistisk art.
Många hade hoppats, att det tyska nederlaget
skulle leda till en proletär resning i Tyskland
som likviderade såväl nazismen som
kapitalismen. Ingenting kunde vara mera grundlöst än
detta. Dels hade den socialistiska rörelsen i
Tyskland blivit endels undertryckt, endels
korrumperad, endels desorienterad. Dessutom —
den hade förlorat alla organisatoriska
förutsättningar för ett ingripande. Och dels
lämnade segermakternas medvetna
ockupationspolitik inga som helst möjligheter varken för en
folklig eruption celler för en självständig
tyskfolklig politik överhuvudtaget. Det tyska folket
ställdes under ett förmynderskap som kommer
att vara många år.
Mera förhoppningsfullt betraktades
förhållandena i Östeuropa. Men även här blev det
segermakterna som förskaffade sig det
avgörande ordet. Antingen var det Ryssland som
dirigerade händelseförloppet och utnyttjade det
folkliga missnöjet i den riktning Ryssland
ansåg önskvärd för sin maktpolitik, eller var det
västmakterna som blandade sig i de folkliga
14
angelägenheterna och präglade skeendet. Bara
i ett land lyckades det Ryssland att
åstadkomma en revolution i sitt sinne, nämligen i
Jugoslavien. I Grekland, där måhända
förhållandena eljes också bjudit vissa möjligheter, ingrep
västmakterna med militärmakt för att bevara
sina imperialistiska intressen och förhindra
Rysslands maktutveckling. I Rumänien,
Ungern, Österrike präglas tillståndet ännu av den ”
rivaliserande maktpolitiken. I stort sett har det
blivit nederlag för bolsjevismen. Ännu ligger
emellertid dessa länder i stöpsleven.
olen blev något för sig självt särpräglat.
Den ’ urgamla polska nationalismen är så
stark och så djupt rotad, att den icke tillåter
ett ryskt förmynderskap. Polen vill vara något
för sig självt. Polen har genomgått en
omdaning som kan betecknas som revolutionär.
Denna omvandling har i hög grad befrämjats av
Ryssland medan västmakterna fungerat som en
broms i samspel med de borgerliga clementen.
Men vad som förverkligats i Polen är dock
ingen bolsjevism. Ledarna för den polska
omvandlingen är angelägna att få nydaningen
stämplad som demokratisk, fast den regim som
skapats är åtskilligt diktatorisk. Man skulle
kanske kunna säga en blandning av demokrati
och diktatur, men kanske mest diktatur. Men
eftersom demokrati och diktatur 1 längden är
oförenligt så måste det nuvarande tillståndet
betraktas som ett övergångsskede. Om det blir
demokratin eller diktaturen som skall bli den
förhärskande principen är något som ligger i
framtidens sköte.
Det finns en sträng censur i Polen, därför
ingen yttrandefrihet. Naturligtvis heller ingen
tryckfrihet även om myndigheterna tillsvidare
ådagalägger cn viss tolerans när det gäller
ideologiska skiljaktigheter. Icke heller finns
det organisationsfrihet, vilket naturligtvis kan
förklaras av rädslan för nazistiska rörelser.
Men exempelvis syndikalisterna har ännu icke
erhållit organisationstillstånd, och för deras del
hehöver man ju inte befara att de skall
befrämja nazismen. Myndigheterna hyser således
rädsla även för revolutionärt socialistiska
riktningar.
I samhällsekonomiskt avscende är den
nuvarande regimen trefasig: den nationaliserade
sektorn, den kooperativa sektorn och den privat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
