Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’153
svallande. Hon var nu lika överspänd i sin
förtjusning som hon förut varit nervös av oro och grämelse.
Att veta, att hennes dotter skulle bli gift, var för
henne nog. Hon oroades icke av någon fruktan för
hennes lycka, ej heller förödmjukades hon av något
minne av hennes felsteg. — Min kära, kära Lydia!
utropade hon. Det här är verkligen förtjusande!
Hon kommer att bli gift! Jag skall återse henne!
Min goda, snälla bror! Jag visste, hur det skulle
gå! Jag visste, att han skulle ställa allt till rätta!
Vad jag längtar att få se henne! Och att få se den
käre Wickham också! Men kläderna, bröllopsdräkten!
Jag skall genast skriva till min syster om den. Kära
Lizzy, spring ner till pappa och fråga honom, hur
mycket han vill ge henne. Nej, stanna kvar, jag
skall gå själv. Kitty, ring på Hill. Jag skall klä mig
på ett ögonblick. Min kära, kära Lydia! Så glada
vi skola bli båda två, när vi träffas!
Hennes äldsta dotter försökte att något mildra
våldsamheten av dessa utbrott genom att leda hennes
tankar till den tacksamhetsskuld, vari de alla skulle
komma att stå till mr Gardiner.
— Ty vi måste till stor del, tillade hon, tillskriva
hans godhet denna lyckliga utgång. Vi äro
övertygade om att han förbundit sig att bistå mr
Wickham med pengar.
— Nåja, utropade hennes mor, det är alldeles som
det bör vara. Vem skulle göra det om icke hennes
egen morbror? Du förstår, om han inte hade egna
barn, måste jag och mina barn ha ärvt alla hans
pengar, och det är första gången vi någonsin ha fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
