Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerman, Nils - Åkerman, Per - Åkerman, Richard, arméofficer, se s. 507 - Åkerman, Richard, metallurg, ämbetsman, se s. 504 - Åkerman, Åke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerman
503
Åkerman
terapi med en till Sundlietscollegium
testamenterad apparat oeh
rapporterade i olika småskrifter sina därmed
uppnådda resultat; även för
antropologi och frenologi intresserade lian sig
livligt. Med liv och själ gick han upp
i sin skapelse Ortopediska inst. och
var på detta område något av en
föregångsman. Utom talrika skrifter i
medicinska och allmänna ämnen,
tyska och franska språkläror, en
populär ”sundhetskatekes” m. m.
utgav han även 1828—29 den
populärmedicinska tidskr. ”Helsovännen”,
den första sv. tidskr. med detta
sedermera så välkända namn. — Gift 1841
—44 med Emma Amalia Welin.
P. H. T.
Åkerman, Per Larsson,
orgelbyggare, f. 28 april 1826 i Västra
Vingåkers skn, Södermani, län, f 2 juli
1876 i Stockholm. Föräldrar:
lantbrukaren Lars Pehr sson och Kerstin
Olsdotter. — Å. blev elev till den
berömde orgelbyggaren P. Z. Strand,
genomgick Teknologiska inst. och
avlade 1850 orgelbyggarex. inför Mus.
akad. Efter att ha praktiserat
1852—-54 hos G. Andersson i Stockholm
erhöll Å. statsstipendium för studier i
Tyskland, Belgien och Frankrike.
Han praktiserade där hos Mayer i
Hannover, Sonreck i Köln och
Schüt-ze, Mecklin & C:o i Bryssel. Å. fick
bl. a. i uppdrag att verkställa
stämning och intonation av flera berömda
orglar, bl. a. den för kyrkan S:t
Eugène i Paris beställda orgeln,
vilken först utställdes på den stora
världsutställningen i Paris 1855; för
detta fick han också medalj. Samma
arbete utförde Å. även på den i
Bryssel byggda, för katedralen i Murcia
avsedda 54-stämmiga orgeln. År 1857
återvände han till Stockholm och
ägnade sig sedan helt åt orgelbyggande.
Han ingick 1857 i bolag med E. A.
Zetterqvist i Strängnäs och från 1866
i Stockholm med K. J. Lund, som
efter Å:s död fortsatte firman under
namnet P. L. Åkerman och Lund.
Under åren 1861—76 byggde han icke
mindre än 106 orglar, bland dem
orglarna i Katarina och Hedvig Eleonora
kyrkor i Stockholm, Strängnäs oeh
Uppsala domkyrkor samt för kyrkor i
Helsingfors, Vasa m. fl. finska städer.
Efter Å:s död har firman byggt en hel
mängd orglar till kyrkor i Stockholm
och landsorten och fabriken anses än
i dag ss. en av Skandinaviens
förnämsta. — Å. införde en del
förbättringar ss. användande av
pneuma-tiska maskiner för anslagets lätthet,
regulatorer för vädrets jämnhet,
koppel med avtrampningar, stämslitsar
vid stämning m. m. och införde även
flera nya stämmor. Å:s orglar voro
berömda för sin sällsynt rena
intona
tion och för sin mjuka, fylliga ton.
Han blev led. av Mus. akad. 1864.
— Gift 1862 med Carolina
Wilhelmina Westlund. B. Hgn
Åkerman, Richard,
arméofficer, se s. 507.
Åkerman, Richard, metallurg,
ämbetsman, se s. 504.
Åkerman, Ernst Åke,
växtföräd-lare, lantbruksexpert, f. 26 aug. 1887
på Vrams-Gunnarstorp i Norra Vrams
skn, Malmöh. län, f 13 april 1955 i
Svalöv,Malmöh. län. Föräldrar:
lant-bruksinspektoren Per Å. och Johanna
Andersson. ■— Å. var 1904—08
sommarassistent vid Sveriges
utsädes-fören. i Svalöv och fick därigenom
under ledning av bl. a. H.
Nilsson-Ehle, H. Tedin och H. Witte stifta
bekantskap med problem inom
växtförädling och ärftlighetsforskning.
Han avlade mogenhetsex. i
Hälsingborg 1906 och blev vid Lunds univ.
fil. mag. 1911, fil. lic. 1913 och efter
disp. 1915 fil. dr 1916 på en avh. om
trådlika protoplasmabildningar i
Åke Åkerman.
växtcellerna. I Lund tjänstgjorde han
1908—15 som e. o. amanuens och
amanuens vid Botaniska institutionens
växtfysiologiska avd., och 1913—15
undervisade han dessutom i botanik
vid övre avd. av Hvilans folkhögskola
i Åkarp. Vid Nilsson-Ehles
utnämning till prof, i botanik vid Lunds
univ. 1915 efterträdde Å. honom som
föreståndare för avd. för vete- och
havreförädling vid Sveriges
utsädes-fören. i Svalöv, och från 1939 var
han, ånyo som Nilsson-Ehles
efterträdare, föreståndare för
Utsädes-fören. Efter att ha uppförts i första
rummet till professuren i
växtod-lingslära vid Lantbrukshögskolan
1933 kvarstannade Å. likväl i Svalöv
och erhöll samtidigt prof:s namn. Vid
utbrottet av andra världskriget 1939
fick Å. uppdraget att vara chef för
Statens livsmedelskommissions
pro-duktionsavd., varmed 1940 förenades
ledamotskap (v. ordf.) i Statens
linnämnd; det förra uppdraget
upphörde 1946. — I samband med
växtför-ädlingsarbetena igångsatte Å. 1916 en
omfattande utredning rörande vetets
frosthärdighetsproblem. Resultaten
sammanfattades 1927 i ett större
arbete ”Studier über den Kältetod und
die Kälteresistenz der Pflanzen”
(tills, med J. Lindberg). Efter hand
som vetets kvalitetsfråga i samband
med stigande skördar blev alltmera
aktuell, upptogos undersökningar
rörande hithörande problem, och
systematiska provbakningar började
genomföras. Å. grundade 1931 Sveriges
utsädesfören:s cereallaboratorium i
Svalöv, vars chef han var t. o. m. 1942.
Samtidigt blev han sakkunnig i
kvalitetsfrågor hos Statens
jordbruksnämnd. År 1928 började han
organisera försöksringar i Skåne och ledde
som sekr. i ringarnas centralstyr,
under en följd av år deras verksamhet.
I samband därmed publicerade han en
handledning i försöksteknik, tryckt i
”Handbok föl’ det svenska
jordbruket” (1928). Å. fungerade 1918—42
som sekr. i sv. avd. av Nordiska
jord-bruksforskares fören. samt blev 1942
v. ordf, och var från 1949 avd:s ordf.
Han utsågs 1928 till led. av styr, för
Statens växtskyddsanstalt (ordf, från
1945) och 1939 till led. av styr,
för Statens centrala
frökontrollan-stalt (v. ordf, från 1940). Efter att
ha deltagit i en utredning rörande
statligt stöd åt
jordbruksforskningen, vilken ledde till grundandet av
Jordbrukets forskningsråd, blev han
1945 v. ordf, i rådet. Å. deltog som
utredningsman i olika statliga
kommittéarbeten, bl. a. 1931 års
utredning rörande organisationen av
försöksverksamheten på växt- och
trädgårdsodlingens område samt 1946
års utredning ang. den högre
lant-bruksundervisningen. — Som
föräd-lare av vete och havre uppdrog Å. dels
självständigt, dels tills, med en eller
flera av Utsädesfören:s
filialföreståndare och utlämnade i marknaden
ett antal nya sorter av
ifrågavarande sädesslag. Bland dem må
särskilt nämnas höstvetesorterna Kron,
Stål, Skandia II, Skandia III B och
Svale, vårvetesorterna Diamant I,
Diamant II, Fylgia, Progress, Ella
oeh Proctor samt havresorterna
Guldregn II (under en lång följd av år
landets mest odlade havresort), örn, Sol,
Extra-Klock, Sirius och Orion III. Å.
publicerade ett par hundra
vetenskapliga arbeten och
försöksberättel-ser samt omkr. 400 kortare artiklar
i dags- och fackpressen rörande växt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
