Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Vegesack, Ernst von - 2. Vegesack, Ernst von - 3. Vegesack, Adam Viktor von - 4. Vegesack, Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vegesack
233
Vegesack
armén och generaladjutant av flygeln,
ünder de närmast följ, åren
tjänstgjorde han som brigadmajor vid
Svarta och Vita eller Andra gardet
och som place-major d. v. s.
kommendant i Stockholm. Efter Gustav III:s
död återgick han till Dalreg. men fick
avsked därifrån 1795. — Sin lediga
tid använde V. till studier, och sedan
Gustav IV Adolf själv tillträtt
regeringen, blev han överste och konungens
generaladjutant 1797. År 1800 blev
han chef för Savolaksbrigaden samt
1802 för Göta garde och friherre.
Under åren 1803—05 var han
tjänstgörande generaladjutant för armén och
som sådan led. av den tf. regeringen
under konungens utrikes resa. År 1804
blev V. chef för Västerbottens reg. och
1805 för Älvsborgs reg. I fälttågen i
Pommern 1806—07 deltog han som
brigadchef och gav nya prov på sin
kända tapperhet. För sin insats vid
Lüdershof 1807 blev V. riddare av
Svärdsorden med stora korset. Kort
därefter särades han vid
Ferdinands-hof, men snart återställd utmärkte
han sig vid reträtten undan de
överlägsna franska styrkorna. Han
verkställde även med framgång
utrymningen av Stralsund och befordrades
till generalmajor. Vid krigsutbrottet
1808 blev V. fördelningschef vid
Västra armén och inryckte i Norge.
Han kallades snart till Stockholm och
beordrades så till Åland, varifrån han
sändes att landstiga i Finland. Det
första försöket vid Lemo i juni
misslyckades på grund av fiendens
övermakt. V. belönades likväl med
kom-mendörstecknet av Svärdsorden. Han
tjänstgjorde sedan som
generaladjutant hos konungen men skickades i
aug. att landstiga vid Björneborg.
Han gjorde det i stället vid
Kris-tinestad och besegrade ryssarna vid
Lappfjärd. På Klingspors order
förenade han sig sä med den finska
huvudhären och deltog i striden vid
Ora-vais, där han erhöll en svårare
kon-tusion. Kort därefter återkallades V.
av konungen och ställdes inför rätta,
emedan han ej landstigit på befalld
plats. Domen löd endast på en månads
suspension för bristfällig
rapportering, men Gustav IV Adolf skärpte
den till avsättning. (De gängse
uppgifterna om livstids fängelse äro
grundlösa.) Fastän statsvälvningen
1809 räddade V. från straffet blev
han mycket upprörd över denna och
säges ha velat duellera med
Adler-creutz. Han påstås även ha deltagit i
planer till prins Gustavs förmån, men
uppgifterna härom äro mindre väl
bestyrkta. År 1810 fick V. avsked från
Älvsborgs reg. Vid
försvarsåtgärderna 1811 erhöll han ett befäl, och 1812
utnämndes han till generallöjtnant
samt 1813 till kommendör med stora
korset av Svärdsorden. I fälttågen i
Tyskland och Norge 1813—14 deltog
han med utmärkelse som
fördelningschef. Bl. a. besegrade han 1813 en
fransk kår vid Retschow, varvid hans
födelsestad räddades, och var 1814
med vid Fredrikshald. V. blev 1816
generalinspektör- vid norra
inspektionen. Ehuru han redan 1814 av Karl
Johan föreslagits till general,
uppnådde han aldrig denna värdighet.
Redan sjuk skall han ha överansträngt
sig vid kröningen 1818. För att undgå
sina kreditorer uppges V. ha förkortat
sitt liv genom svält. ■—• V. hade ett
resligt och martialiskt yttre. Stort
mod, envishet och kärvhet synas ha
varit de utmärkande dragen i hans
karaktär. Han ansågs som en duglig
men alltför obehärskad krigare samt
något rå. V. utövade även
krigsveten-skapligt författarskap. Hans
moraliska mod synes ej ha varit lika stort
som det fysiska. V:s dåliga ekonomi
var notorisk, och vid sin död
efterlämnade han 16 000 rdr i skulder men
inga tillgångar. V. blev led. av
Krigs-vet. akad. 1796. —■ Gift 1791 med
Anna Beata Uammarfelt. — Litt.:
G. Montgomery, ”Biografi öfver
fram-ledne generallöjtnanten m. m. friherre
Ernst von V.” (1827); Ernst von V.,
Ӂtskilligt utur framledne
generallöjtnanten friherre von V:s
efterlem-nade papper” (1842). Skalden Verner
von Heidenstam var dotterdotterson
till V. och har återgivit episoder ur
dennes levnad i memoarboken ”När
kastanjerna blommade” (1941).
S. M. W.
2. Vegesack, Johan Fredrik Ernst
von, friherre, militär, f. 18 sept.
1792, f 24 okt. 1863 i Stockholm. Son
till V. 1. —• V. blev fanjunkare vid
Göta livgarde 1802 och fänrik vid
Älvsborgs reg. 1806 samt var löjtnant
i armén 1807—13, varunder han
deltog i 1808—09 års krig och bl. a.
utmärkte sig i affären vid Lemo. År
1813 blev han ryttmästare vid
Lüne-burgska husarreg. och 1814 major i
mecklenburgsk tjänst. I dessa
befattningar deltog han i det tyska kriget,
varefter han 1815 utnämndes till
ryttmästare vid Jämtlands:
hästjägare-skvadron och 1817 erhöll majors
namn, heder och värdighet. Han tog
avsked ur krigstjänsten 1829. — V.
tillhörde oppositionen mot Karl XIV
Johan. I ett uppsnappat brev till sin
vän majoren Anders Gustaf von
Dü-ben uttalade han sig för uppsättandet
av Gustav IV Adolfs son på tronen,
vilket medförde att han jämte von
Düben 1833 blev dömd till landsflykt
för högförräderi. Men redan 1835 fick
han rättighet att återvända till
hemlandet. Han var sedan anställd i
tull
verket, en tid som kustchef i Skåne.
•—■ Gift 1) 1818 med Catharina
Gunilla Arenander, t 1848; 2) 1858 med
Emma Augusta Hallencreutz. T. M.
3. Vegesack, Adam Viktor
von, friherre, arméofficer, topograf,
f. 12 april 1820 i Stockholm, t 18 maj
1895 därstädes. Son till V. 2 i
hans-första gifte. — Fadern dömdes till
landsflykt för högmålsbrott 1833 s. å.
som V. antagits till kadett vid
Krigs-akad., men erhöll redan två år senare
tillstånd att återvända till Sverige.
År 1837 utnämndes V. till
underlöjtnant vid Älvsborgs reg., erhöll 1838
transport till Livbeväringsreg.,
utexaminerades från Högre
artilleriläroverket 1841, blev generalstabsofficer
1844 och transporterades som löjtnant
till Topografiska kåren 1848. Han
blev major i kåren 1861 och vid kåren
1867, överstelöjtnant i armén 1868,
överste i och befälhavare för kåren
1871 och överste vid den nyuppsatta
Generalstaben 1873. Här var han
avd.-chef vid topografiska avd. 1874—83’
och tf. chef för staben under 1878. —
V. nedlade ett värdefullt arbete på det
topografiska området. Bl. a. ledde han
1865—67 mätningar i Småland, 1868
—69 uppmätningen av Mälardalen
och 1870—71 rekognosceringen i
Jön-köp. och Kalmar län. Han var 1877
—78 led. av kartverkskommittén och
1880 av kommittén för de allmänna
kartarbetena samt ordf, i kommittén
för ordnande av sv. avd. vid
geografiska kongressen i Paris 1875. —• År
1859 blev V. led. av Krigsvet. akad.
—■ Gift 1855 med Jenny Moberg. F. M.
Ernst von Vegesack (4).
4. Vegesack, Ernst Mathias
Peter von, friherre, arméofficer, f. 18
juni 1820 på Gannarve i Hemsö skn,
Gotland, f 12 jan. 1903 i Stockholm.
Föräldrar: kaptenen och
tullinspektören friherre Eberhard Ferdinand Emil
von V. och Ulrika Christina Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
