Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wahlberg, Johan - Wahlbom, släkt - 1. Wahlbom, Johan Gustaf - 2. Wahlbom, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wahlbom
141
Wahlbom
och mineral, vilket föranledde greve
Carl De Geer, inspektor för Vet.
akad:s zoologiska mus., att lämna
honom understöd. W. företog 1841—•
43 och 1843—44 två större färder över
Drakensbergen in i Basutoland,
Oranje och Transvaal samt gjorde
därunder nya betydande insamlingar.
Sitt uppehälle förtjänade han på
elefantjakt och försäljning av elfenben.
Han sände hem sina samlingar 1844
och anlände själv till Stockholm i aug.
1845. De åtta följ, åren tjänstgjorde
han ånyo som lantmäteriingenjör i
Stockholm, varjämte han från 1846
även var lärare i zoologi och
jakt-kunskap vid Skogsinst. Reslusten och
forskarbegäret drevo sedan W. ännu
en gång till Afrika. Han lämnade
Sverige hösten 1853 och anlände vid
jultiden till Kapstaden. Därefter for han
till Valfiskbukten på Sydvästafrikas
kust och trängde sedan åt ö. in i
landet. Han sökte nu denna väg uppnå
samma områden han besökt under sin
föreg. resa och passerade sjön Ngami,
varefter han fortsatte mot n.-ö. Långt
inne i landet blev han senare under
jakt dödad av en sårad elefant. — I
W:s mycket betydande och
utomordentligt väl konserverade
samlingar, som ursprungligen avsågos att
bilda grundstommen i ett
sydafrikanskt museum i Sverige, ingingo
bl. a. 533 däggdjur i skinn och många
däggdjursskelett, 2 527 fåglar, 480
reptiler och amfibier samt därjämte
fiskar i sprit och över 5 000 insekter.
Samlingarna inlöstes av staten för
19 000 rdr och finnas alltjämt till
stor del utställda i Riksmus., särskilt
dess vertebratavd. — W. intar ett
framstående rum bland resande
naturforskare. Han publicerade
emellertid föga om sina resor, blott några
skildringar i Vet. akad:s öfversigt
1845 och 1854—56 samt en mindre
uppsats, i öfversigt 1855, om nya
fågelarter från Damaralandet. I okt.
1856 valdes han till led. av Vet. akad.;
man visste då ej där, att han redan
var död. Vet. akad. präglade 1858 en
medalj över W. Hans syster Emilia
Sophia Retzius (bd 6 s. 245) hedrade
hans minne genom att till Vet. akad.
och Sv. sällskapet för antropologi och
geografi skänka fonder för utdelande
av resestipendier (1896) och minnes-1
medaljer (1901); såväl stipendiet som
medaljerna bära W:s namn. — Ogift.
— Litt.: G. von Düben, ”J. A. W. Ett
minnesblad” (1857); biografi av
systersonen G. Retzius i ”Sverige.
Fosterländska bilder” (1876—78); J. W.
L[indblad], ”J. W.” (1877); G.
Grönberg, ”J. A. W. och hans resor i
Sydafrika” (iYmerl910). T. F., S. L.
Wahlbom, släkt, vars äldste kände
medl. Johan W. var brukspatron på
Gryts bruk i Närke samt senare ägde
gården Aplerum vid Kalmar, där han
utövade läkarverksamhet. Hans son,
naturforskaren, arkiatern Johan
Gustaf W. (W. 1), var gift med en dotter
till ärkebiskopen Magnus Beronius,
Elisabeth Christina Björnstjerna (f.
1736, f 1814). En äldre son till W. 1,
Magnus Johan W. (f. 1758, t 1837),
slutligen generalmajor, adlades 1799
och adopterades på moderns adliga
namn Björnstjerna (se denna ätt). En
yngre son till W. 1, lektorn i Kalmar,
kyrkoherden i Ljungby skn, Kalmar
län, prof. Carl Adolph W. (f. 1766, f
1828), blev far till målaren prof. Carl
W. (W. 2).
1. Wahlbom, Johan Gustaf,
läkare, naturforskare, f. 7 jan. 1724 i
Bo skn, Örebro län, f 25 jan. 1808 i
Kalmar. Föräldrar: bruksägaren
Johan W. och Anna Margareta (Greta)
Ryning. — W. blev student vid
Uppsala univ. 1744, läste där
naturalhis-toria och medicin för Linné och
Rosén von Rosenstein, vilkas ”utmärkta
ynnest” han vann, samt blev med. dr
1751. Några år tidigare kallades han
för gedigna kunskaper till
provinsialmedikus i Kalmar län men ville först
avsluta studierna, och han uppfördes
1748 på förslag till adjunkt i medicin
i Uppsala och föreslogs 1751 till prof,
i naturalhistoria i Lund. Sistn. år
föreläste han naturalhistoria
offentligt i Stockholm och blev av
Colle-gium medicum utsedd till innehavare
av den nyinrättade professuren i
anatomi och kirurgi i Stockholm. Efter en
studieresa till bl. a. Berlin 1752—53
möttes W. av en petition från Kalmar
län; den kom honom att avsäga sig
professuren och antaga befattningen
Johan Gustaf Wahlbom. Gravyr av J. F.
Martin.
som provinsialmedikus i detta län,
vartill han utnämndes 1753. Han
erhöll assessors fullmakt 1755 och
uppfördes på förslag till prof, i anatomi
och medicin i Uppsala 1767. W. avgick
som provinsialmedikus 1794 och fick
då titeln förste livmedikus. År 1757
invaldes han i Vet. akad. — På
initiativ av W. inrättades i Kalmar 1754
ett litet sjukhus för veneriskt
smittade (det första i landsorten;
upphörde 1766) samt 1776 ett mindre
lasarett. Som förste fältmedikus
deltog han i bekämpandet av 1789 års
svåra farsot i Karlskrona; den hade
kommit till flottan med ett vid
Högland erövrat ryskt fartyg, och W.
insjuknade själv ehuru blott lindrigt.
De åtgärder, som han och A.
Sparrman på särskilt uppdrag föreslogo,
kommo tillståndet i staden att efter
hand förbättras. W. hade en mycket
stor praktik och blev känd främst som
förlossnings- och ögonläkare samt
kirurg. Hans under nära tio år förda
skriftväxling med O. af Acrel och R.
Martin rörande metoder för
starroperation publicerades av Vet. akad.
1766. Energiskt verksam för nya idéer
införde W. vaccinationen i länet och
författade ”underrättelser” om
sjukdomars botande m. m.; dessa
uppsatser spredos genom
landshövdingeäm-betet till prästerna, som utdelade dem
till allmänheten. W. utgav åtskilliga
medicinska arbeten, de flesta införda
i Vet. akad:s handlingar. Dessutom
var han livligt botaniskt och
entomo-logiskt verksam, gjorde stora
samlingar, bedrev biologiska
fjärilstudier, korresponderade flitigt med
Linné, sände honom levande
Ölandsväxter och översatte hans ”Sponsalia
plantarum” till svenska (”Blomstrens
biläger”, 1750). W. var även
skicklig jordbrukare. Efter- honom är
växtsläktet Wahlbomia uppkallat. —■
Gift 1757 med Elisabeth Christina
Beronia (Björnstjerna). -— Litt.:
åminnelsetal av S. A. Hedin i Vet.
akad. 1809; A. Reuterskiöld, ”J. G.
W.... och hans brev till Linné” (Sv.
Linné-sällskapets årsskr. 1929). S. L.
2. Wahlbom, Johan Wilhelm Carl,
målare, grafiker, f. 15 okt. 1810 i
Kalmar, t 23 april 1858 i London.
Föräldrar: lektorn och kyrkoherden
professorn Carl Adolph W. och Ulrika
Eleonora Beata Fredrika Ljungfelt.
Sonson till W. 1. — W. utbildade sig
först till officer vid Karlberg 1824—■
29. Han studerade 1829—33 måleri
vid Konstakad. för Fr. Westin och
erhöll också en kort tid undervisning
i bildhuggarkonst av J. N. Byström.
År 1838 for han till Paris, där han
stannade till 1843, då han fortsatte
till Rom. Efter en femårig vistelse där
återvände han till Stockholm 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
