Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
232
Warnliei
Warnuisrb.
dingsman, dömdes fridlös öfver bela tandet och
kunde af hvem som helst saklöst dräpas.
VarRstoch. En sådan inrättning uppsaltes helst
i tränga bergpass, beslår af ett pålverk, på
hvilket finnes en öppning, der en tung slock ar
uppgillrad, hvilken nedfaller och krossar det djur, som
nappar pä lockbilen, hvilken plägar beslå af färskt
kött. En sådan vargstock byggdes år 1840 på
bemmanet Norrnäs i Nafverslads socken af en
bonde från Dalsland, som för sitt besvär och
omkostnad, utom annan ersältning, betingade sig
forsla fångsten i fällan. Olyckligtvis bände då,
att en gumma i trakten, oaktadt många
varningar, icke kunde besegra sin lyslenhet, utan gick
nattetid till vargstocken, för att bemägtiga sig det
till lockmat ullagda fårlåret, hvilket försök dock
ej lyckades bättre än att gumman om morgonen
satt död i vargstocken. Gumman, som öfvertagit
vargens rol, fick således undergå det öde, som åt
denne var ämnadt.
Warlmün, d. v. s. bergsboer, al Lappska ordet
Wari eller Wunri, berg, sägas de förste
inbyggarne uli Wermland, eller det i äldsta tiderna
si kallade Warimannaland, hafva blifvit benämnde.
Denna härledning är dock icke fullt tillförlitlig.
Warkullen. en landtböjd på gränsen mellan Slöta
och Asaka församlingar af Skaraborgs län, är till
vidden föga betydlig, men stiger till en lodrätt
höjd af 84 alnar öfver den nedanföre anlagda
landsvägen. Den bar fått sitt namn af vara (värja,
försvara), emedan den fordom i krigstider varit
begagnad att genom antänd eld i vårdkasar eller
vårdtorn underrätta inbyggarne såväl i Wartofta
som närgränsande härader om en fiendes
annalkande, samt uppmana till motvärn. Warkullen
utgör gränsskillnad för vattendragen. Det vatten,
som samlas i norr om bonom, flyter mot Wenern,
men det i söder mot Vesterhafvet.
Warmholtz, Carl (iuitar, ostridigt en af de
lirdaste män vårt fädernesland hade att uppvisa
nnder sistförflutna århundrade, föddes i Stockholm
d. 1 Jan. 1713. For redan helt ung ut till
Holland, uti hvilket rike ban länge nppehöll sig,
nnder en förtrolig bekantskap med de (leste der då
lefvande lärde män. Hugnades af konung Fredrik I
med titel af bofråd, och upphöjdes af kooung
Adolf Fredrik år 1756 uti adligt stånd; men log
aldrig introduktion på Svenska riddarhuset. Sedan
ban hemkommit till fäderneslandet, tillbragte han
nästan bela sin öfriga tid på sätesgården Christi
-neholm, der ban samlade elt stort bibliothek, samt
under fyratio års omsorgsfulla forskningar
utarbetade det förträffliga verket: Bibhotheca Historica
Sveogothica, som innehåller fullständiga uppgifter
på alla till bans lid kända större eller mindre
källor för Svenska historien. Derstädes afled ban
äfven den 28 mars 1785. Fyra år förut
författade hofrådet Warmholtz följande märkliga
föreskrift, som skulle punktligt följas vid bans en
gång skeende begrafning: Så snart man genom
tjenliga och nog allmänt bekanta
försigtigbelsme-del derom gjort sig förvissad, att kroppen
verkligen är död, lindas den, atan föregående tvätt-
ning, pfiklädning eller annan svepning, ebvad namn
den hafva må, uti ett af de på dödssängen
liggande lakan, och lägges straxt i kistan, utso att
pä något sätt lill åskådande blottställas. Icke
heller beklädes rummel, i hvilket liket, lill de»
det bortföres, kommer att stå, hvarken med svart
eller hvitt. Liket ftires lill grafven uti den vid
gården varande likvagnen, med fyra egna hästar
förespänd, och beledsagas af tolf under godset
lydande bönder, som under fogdens tillsyn
nedsätta det uti grafven på östra kyrkogården i
Nyköping. All procession af sorgfolk är onödig;
derföre förfalla ork af sig sjelf alla vid adliga
personers begrafningar eljest brukliga ceremonier,
nian bör begrafningen försiggå i största stillhet
samt en tid om dagen när folkel i staden sora
minst är på benen, och alltså helst förmiddagen.
Liket emottages vid grafven af den preslmannen,
som det kommer att jordfäsla, och sedan detla
på det enfaldigaste sädet är förrättad!, förfoga
sig bönderne rned likvagnen straxt tillbaka till
Cbristinebolm, utan att på något ställe i staden gå
in eller sig der uppehålla. Onödiga äro också
både den så kallade själaringningen och ringningen
vid begrafningen; men på det kyrkan derigenom
i sin inkomst icke måtte blifva lidande, betalas
ringningen med alla klockor, som om den
verkligen försiggått. När tacksägelse göres i kyrkan,
bör den i möjligaste måtto blifva kort och
simpel, samt alla äretitlar, elogier m. m. alldeles
uteslotas; nog af att församlingen med få ord
till-kannagifves, att en dess ledamot genom döden
aflidit. Till församlingens kyrkoherde gifves i
likstol 18 K:dr specie, till komministern 8 R:dr, till
kyrkan 4 R:dr och till de fattiga 2 R:dr. Intet
sorgfolk bjudes till Cbristinebolm, hvarken af
grannar eller andre; än mindre anställes vid detla
tillfälle nägon middags- eller aftonmåltid, eller annat
traktamente, hvad namn del hafva må. Bönderne
allenast, som följt liket till grafven, böra vid
återkomsten undfägnas med en måltid, sådan som
den sig för dem passar. Dödsfallet nolificeras
slägt och vänner icke på annat sätt, än geootn
Inrikes Tidningarne och Dagligt Allehanda, med
undanbedjande af all condoleance. — Dessa
omständliga föreskrifter följdes äfven sedermera till
alla delar.
Warnhem, med Istrum, F.ggby, Öglunda och
Lundby, är en socken i Wå|la härad, J mil V.
ifrån Sköfde, på vestra sidan af berget Billingen.
Delta pastorat är præbende åt biskopen i Skara.
De hemman, som ligga berget närmast, hafva
berg-aklig, men de öfriga jemnare mark, med klappersten
och svartmylla. Församlingen är den vackraste och
betydligaste inom Walla bärad, och dess brutna
höjder och dalar synas vittna om en våldsam
vat-tnflod, som fordom öfvergått dessa Irakier.
Kyrkan, som förr varit klosterkyrka, blef år 1566
uppbränd af Danskarne; men omkring 100 år
derefter (1669—1671) af rikskansleren Magnus
Gabriel de la Gardie ånyo nppbyggd och inredd, vid
hvilket tillfälle jemväl de bär sedao medeltiden
befintliga kongliga grafcboren och minnesvårdarn*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
