Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
222
Walltorp.
Valrike.
alla »tallen, der ban uppträdde i predikstolen,
lyckades bao att genom sina ovanliga
predikogàf-vor i bög grad röra sina àbörare, och ban
förstod alltid alt pä del värdigaste sätt framställa
Guds ords lärdomar. Länge talade Upsalaboerne
ined förtjusning om buru ban med lågande anda
och kraft predikade för dem. Hans lefverne
svarade mot bans lära, och bans utseende var
ganska intagande; likväl var bans hälsa merendels
ganska svag, och ett dystert svårmod plågade
honom esomoftast, lian dog af slag i blomman af
sin ålder d. 15 Dec. 1758. Utom några strödda
predikningar, bar man af bans band en fullständig
årgång.
Walltorp, annex lill Segerstad, är beläget 1 mil
N.O. från Falköping. Jordmånen är bördig, och
beslår af stenbunden svartmylla. Åkerbruk är
bufvudnäringskällan. På skog är brist. Gårdar i
socknen äror ltö*sherya, 1 mtl., och Wrani/elsholm,
2 mtl. säteri. Socknen innehåller 14 £ hemman,
med 348 inbyggare pä en areal af 1,458 tunnl.,
hvaraf 400 äro sjöar och kärr.
Wall wijk, JUns lilaxnon, son af
bergsmannen Klas Ersson på Wilketbacka vid Stora
Kopparberget, föddes år 1631, och blef 1659 rådman
i Fahlun, saml derpå 1661 stadssyodicus derstädes,
hvilken syssla sedermera förbyltes till en
stads-sekreterarebefattning. Efter att hafva gjort
vidsträckta utrikes resor till Europas förnämsta
länder, återkom ban 1668 till fäderneslandet, och då
konung Carl XI år 1673 besökte Fahlun, höll ban
ett mycket berömdt tal på grufsalen, hvilket blef
af konungen sä omtyckt, att det lade grunden till
bans vidare befordran. Ilan kallades 1674 till
Stockholm såsoui assessor i Svea hofrätt, vid
hvilket embete ban sedermera stadigt förblef,
undanbedjande sig i underdånighet både adelskap och
eo indrägtig lagmanssyssla, hvilka bonom
erbjödos. Ständigt bibehöll ban i synnerlig grad
öfverhetens nåd och allmänbetens högaktning. Flera
vigliga uppdrag blefvo äfven tid efter annan
honom ombelrodda, bland annat var han äfven
ledamot i den kommission, som skulle anställa
ran-sakningar öfver det ryktbara trolleriväsendet. Vid
en stor eldsvåda pà norrmalm 1689 bände bonom
något besynnerligt. Elden botade många bus i
bans grannskap med ödeläggelse, och bao lät
äfven sjelf bortföra sina saker från det hus ban
bebodde; men en stor del af de kringboende
flyttade deremot sin lösa egendom in på hans gård,
med den förklaring, att de hade den säkra
öfvertygelsen, att Guds försyn belt visst skulle skona
en så from mans bus från förödelse. Som, oaktadt
den stora hotande farao, Wallwijks hus dock
förblef oskadadt, stärktes härigenom menigbetens tro
på Guds synnerliga ynnest för bonom ännu mer.
Saknad och sörjd af alla, afled ban i Stockholm
d. 13 Febr. 1691. Ilan efterlemnade sexton barn.
En son, Erik, assessor ock sedermera hofrättsråd
i Åbo hofrätt, adlades under namnet SljertwaU.
En äldre son,
Wallwijk, Johan von, blef, efter idkade
studier, 1692 ordinarie skrifvare på landskontoret i
Åbo, 1693 häradsskrifvare i nedra Satagnnda härad
och tillika liqvidatioos-kommissarie vid Åbo hofrätt,
samt 1695 kammarskrifvare i kammar-kollegium.
Befordrades sedan till kammarskrifvare vid tull- och
liceot-kontoret, 1701 till kammarförvandt och 1702
till kamrerare vid general-sjötulls-kontoret för de
utrikes provinserna, hvarjemte ban samtidigt
for-ordnades att förestå öfverdirektörsbefattningen vid
stora sjötullen. År 1711 blef ban kamrerare vid
tull- och Jicent-kontoret, samt 1713 kämrerare
uti kominerse-kollegium. Befordrades 1718 till
assessor i kammarrevisionen samt uppböjd uti
adligt stånd. Slutligen blef ban 1727
kammar-revisionsrad, hvilket han fortfor att vara till år
1747, då ban tog afsked. Han afled ar 174g.
Dennes son,
Wall wijk, Johan von, var statskommissarie
och R. af N. O., när ban år 1 765 kallades till
riksråd. Blef 1769 K. af N. O. och 1770
sera-fimerriddare. Uppböjdes sistnämnde år till friherre,
och året derpå till grefve; men tog aldrig i dessa
egenskaper iolroduktion pà riddarhuset. Den 22
Augusti 1772, efter Gustaf Ill:s revolution,
eodt-ledigades ban från riksrädsembetet, men kallades
samma dag af konungen att åter intaga sin
rådsstol. Han dog på Bisslinge sätesgård i Upland d.
27 September 1776.
IValora, en socken, med Wärsås, Ljunghem och
Edåsa, är belägen 1 mil S.O. från Sköfde, och
tillhör 1 kl. konsist. Marken är till större delen
jeniD, och jordmånen består af god lera. Ängen
är mager, och mulbetet i skogstrakterna svagt.
Landtmannen är i bandaslöjder väl öfvad.
Socknen förytlrar spannmål och viktualier, ofta pà
aflägsna orter, såsom Örebro eller Arboga.
Hemmanen äro till antalet 18-J-, med 815 inbyggare
på en areal af 7,452 tunnl., hvaraf 120 äro sjöar
och kärr.
Valplatser. Flera dylika ställen, vittnen till
forntida krigsbragder, finnas inom vårt land, hvilka
ännu bevara många utmärkande fornlemningar,
ehuru inga häfder tala om de strider, som der
blifvit hållna, eller anföra namnen på dem, som
der en gång kämpat den blodiga svärdsleken. En
icke obetydlig valplats finnes i Östergötbland och
Hanekinds bärad, hvarest, oaktadt stora
förödelser, ännu finnas qvar 70 à 80 resta bautastenar.
En annan valplats är i Kinds bärad, Vestra Eneby
socken på Hofby ås, med många dels ättehögar,
dels bautastenar. Uti Bygdeå i Westerbotten, pà
Kasamyran, finnes äfven en gammal valplats med
flera ättekullar, uti hvilka man funnit spikklubbor,
spjut och flera dylika stridsvapen. En stor valplaU
finnes i Småland, vid Tonnö; äfven anträffas mänga
dylika på Öland. Dessa Ölands slagfält äro af
flera slag med mångfaldiga förändringar.
Isynnerhet anträffas på dem en stor mängd stensättningar
af alla former, saml stora uppkastade bögar. Ett
slagfält i Småland och Wäroamo socken, på
gärdet söder om Mossle, Backegården, innehåller flera
ovanliga stenrör.
Valrikijt i Sverige upphörde under Gustaf l:s
regering, och landet blef ett arfrike. Egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
