Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergklöfver - Bergkristall - Berglin - Bergläder - Bergman, Torbern Olof - Bergmjöl - Bergmjölk - Bergmossa - Bergmästare - Bergningsmaschin - Bergolja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på slätter och kusttrakter i Skåne, Bohus län,
Westergöthland och Upland, temligen ymnigt, samt en
mindre artförändring i de södra orternas bergiga
kusttrakter. Den liknar i det närmaste vanlig
klöfver (Trifolium pratense); men är finare, mera böjd
och grenig, samt med glesare blomhufvuden, och
utgör en förträfflig foderväxt.
Bergkristall är ren kristalliserad kiselsyra, och
hörer således till mineralslägtet silikater. I rent
tillstånd är den vattenklar, och består af
sexsidiga, prismatiska kristaller, hvilka förekomma
antingen ensamma och utkristalliserade på begge
ändarne eller förenade i körtelform; stundom
fylla de håligheterna i åtskilliga stenarter, eller
bekläda dessas väggar. De skönaste
bergkristaller förekomma i urberg, och hos oss på
flera ställen, stundom af ganska betydlig storlek,
serdeles i Jemtland. De ofärgade användes
fordom mera än nu, till förfärdigande af åtskilliga
smycken, oäkta stenar, Böhmiska diameter,
äfvensom till optiska glas, samt åtskilliga lyxartiklar.
Färgade erhålla de åtskilliga namn, såsom citrin
och Böhmisk topas, då de äro gula; röktopas, då
de äro brun- eller svartaktiga; amethist, då de äro
violetta, o. s. v.
Berglin, en amiant- eller asbest-art, är
oförbrännelig, och hör således till mineraliernes 6:te
slägte, silikater, samt skiljer sig från andra arter
derigenom, att det består af fina, böjliga,
parallela trådar, till färgen varierande emellan hvitt
och grönt, och så mjuka, att de kunna
förarbetas till väfnader, isynnerhet mindre, såsom
lampvekar, o. dyl. Förekommer vid Dannemora,
Salberget, Svartvik i Dalarne, samt sprödare vid
Pehrsberget och Riddarhyttan. Då trådarne äro
korta och ligga flockvis, kallas det bergdun eller
bergull.
Bergläder, är en asbest-art, bestående af
jemnsidiga, sega skifvor, liknande läder, hvilket,
såsom rent, flyter på vattnet, och är antingen
jernfritt af hvit färg, eller jernhaltigt och brunt; det
förra slaget har blifvit funnet vid Sala, det
senare vid Dannemora. Då det förekommer i tjocka,
fasta skifvor, får det namn af bergkött; tunnare
skifvor kallas bergskinn, och de aldratunnaste
bergpapper. Äro skifvorna trådiga samt oredigt
vridna om hvarandra, så att mineralet är pipigt, lätt
och mjukt, får det namn af bergkork.
Bergman, Torbern Olof, intill sin tid
Sveriges störste kemist och fysiker. Redan som
gosse röjde han ett sällsynt begär att undersöka
tingens urämnen, men hvilket yttrade sig deri, att
han kastade på elden hvad han kunde komma
öfver, för att undersöka askan deraf. Då han,
såsom studerande, vid 21 års ålder, visade Linné
sin skrift om Coccus Aqvaticus, ville denne i
början icke tro på det gjorda rönet; men sedan han
läst afhandlingen skref han derpå: ”jag har sett
och förvånats.” Vid 31 års ålder blef han
professor i kemien i Upsala, och hans föreläsningar
vunno ett sådant bifall, att studerande från alla
länder strömmade dit för att höra honom, och
konungen i Preussen erbjöd honom en plats i sin
vetenskaps-akademi, med vida bättre vilkor, än
dem han hade här hemma. Gustaf III afböjde
likväl hans flyttning från fäderneslandet, genom
tillförsäkran om en pension åt hans enka, och
tjenstledighet för honom sjelf efter 30 års tjenst.
Denna sistnämnda förmån uppnådde han likväl icke;
ty han dog i sin bästa ålder, d. 8 Juli 1784,
endast 49 år gammal. Hans undersökningar öfver
ljuset, öfver artificiella vattens tillverkning, öfver
jordarternas kännedom, öfver blåsrörets bruk, o.
s. v. gjorde honom isynnerhet namnkunnig. Han
var en ibland de förste riddarne af Wasa-orden,
en för denna tid stor utmärkelse, och många
utländska lärda samfund valde honom till sin
ledamot, deribland vetenskaps-akademien i Paris, hvilken
förut ägt bland sig endast tvenne Svenskar: Linné
och Wargentin. Svenska vetenskaps-akademien,
hvars ledamot han varit i 20 år, slog en medalj
öfver honom.
Bergmjöl, är antingen fint fördelad gips eller
doft af kiselsyra, hvart och ett så fint, att det
ej röjes för känseln, men ändock utgöres af
ryggskölden efter förgångna infusionsdjur, så små, att
öfver 180 millioner gå på ett grans vigt. Det
framflyter stundom uppslammadt i vatten, hvarvid
det afsätter sig på åkrar, ängar och i myror, samt
har någon gång blifvit af allmogen i svåra år
begagnadt bland mjöl vid brödbakning, hvaraf dess
namn härleder sig, men är naturligtvis ej allenast
helt och hållet gagnlöst härtill, utan till och med
skadligt för helsan.
Bergmjölk, i vatten uppslammad kolsyrad kalk
eller krita af senare formationer, hvilken
stundom framflyter eller rinner ur bergen. Den är
ibland silfverhaltig, och en sådan har år 1696
ymnigt utflutit uti Juthylls-fältorten i Sala grufva.
Bergmossa, stenmossa, färg- eller lettmossa,
(Lichen saxatilis), en lafart, som förekommer
öfverallt i riket ymnigt på granitklippor, mindre
allmänt på trädstammar, och innehåller ett
substantift färgämne, hvarföre den af allmogen
begagnas till färgning.
Bergmästare, en embetsman, som har högsta
inseendet öfver bergsbruket inom ett visst
distrikt, kalladt bergmästaredöme, och tillika är
ordförande uti bergstingsrätten. I riket finnas 10
bergmästaredömen och bergstingslag, från hvilka
målen fordom gingo till bergs-kollegium, men
numera till hofrätterne.
Bergningsmaschin, en inrättning, som hänger
akterut på ett fartyg och kastas i vattnet, då
någon fallit öfverbord, på det han må kunna
fasthålla sig dervid, tills han hinner bergas af en båt
från fartyget. På det att den äfven om nattetid må
kunna påträffas af den nödställde, anbringas i
densamma vissa fyrverkeripjeser.
Bergolja, är ett mineraliskt ämne, som till sin
sammansättning liknar de organiska, och
förekommer mer eller mindre ren, ofta framsipprande ur
jorden eller bergens springor på flera ställen så
väl i Europa, som isynnerhet uti Asien. Hos oss har
den blifvit funnen endast vid Osmundsberget i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
