Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Maria - Axel och Walborg - Axevalla - Axevalla hed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utbredt, man lokaliserat åtskilliga händelser,
som besjungas deri. På det så kallade Stora
Näset i Södertörn, omflutet af en hafsvik och af
Landtfjärden, utvisas invid hafsstranden det
ställe, der poemets hjelte, Axel, aflidit, och icke
långt derifrån Axels och Marias förmenade
hvilställe, en liten hjertformig grön kulle under
några löfträd.
Axel och Walborg. Historien om dessa
tvenne personer hör till det skönaste vårt lands
häfder kunna uppvisa, och har af många, äfven på
senare tider, blifvit poetiskt behandlad. Den
mest intagande af dessa behandlingar består dock
i en urgammal folkvisa. Endast inom Bohus län
lefver händelsen äfven i en folksaga. Vi vilja
i korthet anföra Axels och Walborgs
lefnadshändelser ur folkvisan, med de tillägg folksagan
dervid har att göra: ”På Hultås, en gård i
Dragsmarks grannskap (Bohus län), bodde i
fordomtima den sköna Walborg Ingemarsdotter,
hvilken redan i barndomen älskades af sitt
syskonbarn, den ridderlige Axel Thordsson. Medan
denne tjente vid kejsarens hof för de gyllene
sporrarne, samlade den unga tärnans allt mer och mer
uppblomstrande skönhet omkring henne en skara
tillbedjare, ibland hvilka stod främst den Norrske
konungasonen Hakon, med magtens och bördens
lysande företräden på sin sida. Träffad af ryktet
härom, skyndade Axel, som nu vunnit ära och
namn, tillbaka till fäderneslandet, återfann sin
barndomsvän älskligare, men icke mindre trofast
än förr, och förnyade med henne de fordna eder
om evig trohet och kärlek. Men utom det, att de
båda älskande voro nära beslägtade, hade de af
samma faddrar blifvit burna till dopet, och voro
således dopsyskon, och af denna tillfällighet
begagnade sig den försmådde konungasonen, för att
tillfredsställa svartsjukans och det sårade
högmodets kraf. En tjenstvillig munk framdrog en
förut i Norden okänd påflig bulla, som förbjöd
äktenskap emellan personer, hvilka befunno sig i
denna andliga slägtskap (Gudsivio), och på grund af
denna tvingade prins Hakon presterskapet att
högtidligen upplösa förbindelsen emellan Axel och hans
trogna brud. Detta skedde inför högaltaret i
Mariekyrkan, i hofvets och kapitlets närvaro, i det
biskopen med ett svärd sönderskar den duk, de
begge älskande fränderna höllo emellan sig, till ett
tecken att det band, som hittills förenat dem, nu
var för evigt slitet. Med den hjeltemodiga
ståndaktighet, hvaraf endast en ädel qvinna är mägtig
och dock trogen sin kärlek, har den olyckliga
värnlösa jungfrun sitt öde, under det riddarens
mod svigtade. Men Hakon fick icke länge njuta
frukten af sin föga konungsliga bragd. Inom kort
blef det örlig i landet, och härbudet kom äfven
till herr Axels gård. Glömsk af fordna oförrätter
skyndade den ädle att erbjuda sin arm åt den
furste, som beröfvat honom hans lefnads lycka.
Striden stod på Fidje hedar i Lyse socken, på det
närliggande Stångenäs. Hakon stupade och Axel
hämnade hans död; men föll sjelf, i segrens stund,
dödligt sårad till jorden. Han befallde då sina
män, att föra sig öfver till Dragsmark; men dog
under vägen med den älskades namn på läpparne.
Vid Lökås i Bokenäs socken utvisa två stenhällar
det ställe, der han uppgaf sin ridderliga anda. Vid
underrättelsen om herr Axels död, lät den
sörjande Walborg viga sig till himlens brud, och
helgade, i Dragsmarks kloster, sina återstående dagar
åt minnet af sin barndomsvän. Der genomlefde
hon ännu i den trånga cellen många långa år,
innan döden gjorde slut på hennes lidande.” — Så
långt sagan. — Vi vilja tillägga, att skön
Walborgs stoft förmultnade helt nära den kyrka, som
varit vittne till hennes lidanden och uppoffringar.
Ännu för få år sedan utmärkte en fyrkantig
grafsten hennes förmodade hvilorum; men är nu gömd
under en uthuslänga. Likväl göres ännu till
denna graf talrika vallfarter af kringliggande orters
invånare. — Det måste slutligen nämnas, att
forskare äro ovisse, så väl om tiden, som stället för
denna romantiska tilldragelse. Men då man tager
ofvannämnde omständigheter i beräkning, jemte det,
att den nämnda visan om de två älskande tyckes
företrädesvis vara hemmastadd i trakten af det
sköna Dragsmark, der den ännu sjunges på en
ganska täck melodi, äfvensom att de bevis man sökt
förete derför, att händelsen skulle timat i
Norrige, äro alltför svaga, synes största skäl vara för
handen, att händelsen timat i vårt land. — Flere
skalder hafva behandlat detta sköna ämne, och
näst författaren till den oftanämnda folkvisan, har
Danmarks Oehlenschläger dervid lyckats bäst.
Axevalla, fordom ett befästadt slott i Walla
härad af Westergöthland, en mil från Skara. Man
känner icke med säkerhet när det blifvit anlagdt;
men man vet, att konungarne Inge och Sverker
stundom uppehöllo sig härstädes. Det har flera gånger
blifvit förstördt, och kallades 1315 Nya Axevalla.
År 1362 lärer det varit alldeles förfallet, ty nämnde
år beslöto ständerna, att fästet skulle åter
iståndsättas, såsom en nödvändig fästning emot
Danskarnes infall. Första oenigheten emellan
drottning Margaretha och konung Albrekt uppstod på
Axevalla, såsom följd deraf, att drottningen, år
1388, låtit uppföra ett fäste nära intill Axevalla,
för att ifrån detta slott afhålla all tillförsel, och
sålunda bringa det till öfvergång. Albrekt
förklarade henne då krig; men påföljande året 1389
måste han uppgifva det till henne. Det innehades
sedermera af fogdar. Engelbrekt sökte flera
gånger, men kunde aldrig, intaga det. Fästets
öfriga öden, tills det förstördes i Sten Stures tid
år 1471, äro föga märkliga. Det var i
medeltiden ett slags centralfästning för orten; men
denna borg, för hvilken så mycket blod flutit, har
längesedan försvunnit, så att knappast några spår
synas af densamma. — I grannskapet af
Axevalla finnas åtskilliga lemningar efter vida äldre
borgar.
Axevalla hed, mönstrings- och exercisplats för
Skaraborgs och Westgötha-Dals regementen.
Platsen, som är högst ändamålsenlig, blef under Gustaf
IV Adolfs tid planerad, isynnerhet för lustläger.
På heden är en gammal halfkorsgraf, af folket i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
