Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID ONTOJÄRVI 185
gånger ropat an torpets invånare, måste vi slå oss till ro
där vi voro och gjorde upp eld.
Knappast grydde dagen, förr än Rakki väckte oss. Vi
voro strax på benen och redo att trotsa den fara, som an-
tagligen förestod. Men det visade sig genast, att vi ingen-
ting hade att frukta, ty ur buskarna framträdde en medel-
ålders kvinna jämte en elfva å tolf års gosse. Hon hälsade
oss vänligt och sade, att hon väl hört den gamle finnens
rop aftonen förut, men, som hon var ensam, icke då vågat
sig öfver till oss; nu hade pojken kommit hem, och då hade
de smugit sig hit och vid åsynen af oss och vårt läger in-
sett att ingen fara hotade.
Vidare berättade hon, att såväl hennes man som kar-
lar från kringboende familjer voro samlade vid Sotkamo,
där de ämnade motsätta sig ryssarna, om dessa kommo dit.
Ryktet förmälde, att ryssarna i oräkneliga hopar hade
öfversvämmat hela landet, och att deras fartyg visat sig i
alla vikar utmed hafskusten.
För oss voro dessa underrättelser nedslående. Sedan vi
i gummans båt och med hennes tillhjälp fört våra saker till
norra sidan sjön och låtit våra hästar simma öfver, beslöt
jag, att låta Matts och Valborg stanna där de voro under
det jag själf gick till Sotkamo för att höra mig för åt hvil-
ket håll vi tryggast kunde fortsätta vår resa.
Först på sjette dagen återkom jag, men de underrät-
telser jag medförde voro icke glada. Öfverallt var man
nedslagen och orolig för fiendens framträngande och upp-
rörd öfver de ogärningar, de kringströfvande ryssarna begingo.
Oss tillrådde man att välja undangömda skogsstigar och
under resans fortgång alltjämt söka det skydd skogen
erbjöd samt fortfarande hålla mot nordväst till Hyryn-
salmi eller Ristijärvi. Man förordade det förra, därför att
ingen skulle utsträcka sina plundringståg till denna fattiga
och aflägsna socken, Goda, mera bestämda anvisningar om
kosan hade man dessutom lämnat mig. Vår vägvisare till
Ontojärvi-torpet bade vid min återkomst dit redan begifvit
sig hemåt, och därvid bestämdt nekat medtaga hästarna. »Dem
behöfva ni nog,» hade han sagt till Matts, »behåll dem så
länge de kunna föda sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
