Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 HEMRESAN FRÅN FINLAND.
oss fullständigt trygga. Vi talade om er därhemma och
ondgjorde oss öfver ryssarna, som i så många afseenden
försvårade vår resa. Matts var orolig därför, att vi icke skulle
kunna komma till hafvet och öfver det; som vi nu hade det,
fingo vi icke återse Västerskogen före jul. Jag insåg nog
äfven, att vägen skulle bli lång för oss, men som jag hade i
godt minne den enda hafsresa jag gjort, bekymrade det mig
föga, ifall jag blefve tvungen traska omkring Bottenhafvet.
Matts kände icke till huru det är att resa öfver hafvet
på fartyg. Jag visste det Jag, och jag misstänkte dessutom
att det skulle bli ganska dyrt för oss, om vi blefvo nöd-
sakade att bedja en båtkarl att föra oss öfver; men vi fingo
väl rätta oss efter omständigheterna.
Tidigt nog den aftonen stannade vår vägvisare, i det
han sade, att en af oss finge se till att skaffa oss mat till
kvällen; i bäcken vi rastade vid fanns helt säkert fisk.
Medan Matts och Valborg gingo att fiska, iordning-
ställde gubben och jag vårt läger.
Vi hade icke hunnit sluta, förr än Matts och Valborg
återkommo med flera laxöringar än vi behöfde för dagen.
Under följande dags vandring gick allt bra för oss, och
då vi lägrade oss den aftonen, sade gubben, att vi nästa
natt skulle ha Ontojärvi att dricka ur. Så skedde äfven.
Då vi nådde fram till vattnet, lämnade oss gubben för
en stund. En timme därefter återkom han och sade, att
för det besvär, han nu gjort sig, hade han ingenting. Han
hade hoppats att finna en båt på ett ställe, där en vid sjöns
utlopp boende bekant brukade ha en sådan, under det han
vistades i sin en bit från sjön belägna fäbod. »Men han
är ännu icke ditkommen,» tillade han. »Vi få nog knoga
som vi hittills gjort.»
»I dag vill jag gå,» förklarade Valborg följande morgon,
då vi skulle bryta upp, »jag är trött på att rida.» Jag
hade nästan väntat detta förat, hvarför jag satte mig upp
och lät henne följa Matts. Som vi utmed sjöns stränder
funno fast mark och icke heller blefvo hindrade af vind-
fällen och blötmyrar, hunno vi sjöns utlopp. Detta befanns
dock vara på andra sidan strömmen, och öfver denna kunde
vi icke komma utan båt. Sedan gubben förgäfves ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
