Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inlandslandskap i dess härligaste sommarfägring,
finska typer (Wäinämöinen, Aino) och finsk etnografi;
i Sampotaflan som motiverande skildringen
af herkuliska smedsgestalter, sysslande vid
en primitiv apparat. Det forntidsmässiga kommer
här föga till sin rätt; i bilden af Aino
och vågdöttrarna inneligger ej mera mystik än
i Edelfelts Sjöjungfrun; den ena som den andra
är studie efter naken modell.
Det kunde icke länge förbli målaren oklart,
hvari orsaken därtill låg, att den afsedda effekten
med dessa arbeten icke ernåtts. Han måste
snart komma till insikt därom, att mellan idé
och utförande rådde en oförsonlig motsats.
Den naturalistiska tekniken kongruerade ej
med det nya innehållet. Med arkaismen i motiven
måste följa arkaism i form.
Konstnären hade förut försökt andra medel
för att ge uttryck åt ett fördjupadt tankeinnehåll.
Han hade anlitat allegorin - i duken Conceptio
artis; men denna målning, där den nakna
mannen gripande efter en flyende chimär skulle
försinliga konstnärens alltid svikna skapardröm,
blef en blott modellstudie, som sådan visserligen
af en öfverlägsen stramhet, stor i teckningen,
behärskad, fast. Han hade anlitat symbolen
— i forsbilden, där några gyllene strängar
skulle ge strömmens brus, det aldrig tystnande;
i det stora grupporträttet Problem, där det
fantastiska bivärket var afsedt att suggerera en
djup och sällsam stämning. Så långt tillbaka
i tiden som till 1888 faller den kuriösa målningen
På väg till dödsriket, där en dödskalle
var allt, som gaf titeln skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
