Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIV. Åttio mil på kärrskjuts i Småland och Vestergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 541 —
annan; det närmaste målet ett annat. Kyrkoförbättringen i vårt
land började såsom ett yttre politiskt verk, som icke egentligen
framkallades af ett inre kändt andligt behof hos folket, utan
först föreskrefs af yttre förhållandens tvång och statsklokhet bos
styrelsen.
Der som här står främst såsom reformator är landets styres-
man konung Gustaf I. Han drifver verket i första hand af kär-
lek till fäderneslandets frihet och sjelfständighet kanske i andra
hand af fromhetens kraf på det egna hjertat.
I Tyskland deremot utgår reformationen från folkets djupa
led och slår i allmänhet först rötter hos folket innan furstarna
taga den i sitt beskydd. Hos oss går det nästan uteslutande upp-
ifrån nedåt, och konungen har mången hård dust med folket
sjelft, innan det vill afstå från sina messor och sina munkar, hvil-
ka det vill håde föda och göda.
Det behöfdes derför här längre tid innan reformationens
ideer kunde vinna klarhet hos massan af folket. Lyckligtvis
uppfattade de män, som stodo vid konungens sida och hvilka hade
sig närmast ombetrodt att utföra hans vilja, reformationen mera
som ett inre än såsom ett yttre, så att det fastän småningom
medförde en förändring i folkmedvetandets inre grund.
Men vi veta af historien huru de ständiga krigen under det
första århundradet efter reformationen upptogo folkets och sty-
relsens både tid och omsorger, så att själsodlingen försummades,
sederna blefvo ofta råa och i flere af landets delar t. o. m. barba-
riska. ;
Del är egentligen de s. k. stormännen inom såväl stat som
kyrka vi ha att tacka för de första åtgärderna för folkundervis-
ningens befrämjande genom anstalter likartade med våra nuva-
rande folkskolor.
Karl IX, Gustaf Vasas yngste son, som i så mycket fortsatte
sin faders påbegynta verk, inrättade de första egentliga folksko-
lor på landet, i sitt hertigdöme Vermland. I en beskrifning öfver
Vermland af Fernow intygas, "att på de ställen der dessa skolor
funnos, barnaundervisningen redan 1637 hunnit den framgång
att der knappast fanns något bondebarn som icke kunde läsa och
skrifva.” Ett och ett halft århundrade derefter lemnas samma
intyg om dessa skolors fortgående verksamhet.
Striden mellan de båda Vasasönernas olika religionsriktnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
