Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvad jag hörde på Oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR
dagen, och vi ämnade fortsätta resan omedelbart i sofvagn och va-
ra i Richmond tidigt följande morgon. Just då vi stego på tåget i
Baltimore, erhöll jag ett telegram med följande lydelse:
"Onödigt att komma. <Beecher tillåtes ej tala i Richmond.
Inga biljetter sålda. W. TT. Powell.”
Jag svarade genast: "Har anträdt resan. Herr Beecher kom-
mer för att hålla sitt kontrakt.” Jag nämnde intet härom till herr
Beecher.
Strax före vår ankomst till Richmond följande morgon kom
herr Powell till mig på tåget och förklarade att stämningen mot
herr Beecher i Richmond var så bitande, att det ej vore rådligt
att tala; han hade icke sålt en enda biljett och vågade ej annon-
sera. Han visade mig åtskilliga tidningar, utlåtande sig på det
mest förhatliga sätt om herr Beecher, samt en pamfett, den häf-
tigaste och mest hånande jag någonsin läst. Icke ens före krigets
utbrott kunde något mera förolämpande eller hämndgirigt före-
komma. Hvarje tadlande adjektiv som engelska språket innehål-
ler riktades mot herr Beecher och hans syster fru Stowe. Jag till-
lät ej herr Powell att sammanträffa med herr Beecher. När vi
uppnådde stationen skildes vi åt, och herr Powell sade, han ville
träffa oss senare.
Herr Beecher och jag gingo direkt till Hotel Exchange. Jag
märkte genast på hotellvärden, hans biträde och de öfriga, att de
ämnade drifva sitt hån med oss. Då vi gingo upp till vårt rum
genom korridoren kunde man iakttaga samma sinnesstämning hos
gästerna.
Vi gingo ned till frukost. Till och med negeruppassaren och
öfverkyparen, hvilken sistnämnde bjöd oss taga plats, voro märk-
bart ohöfliga. Herr Beecher anmärkte ingenting. Vi åto frukost,
och då vi kommo ut från matsalen till en lång korridor, mötte vi
cn vacker, ljuslockig, liten flicka. Herr Beecher stannade, smek-
te den lilla och började tala med henne på sitt eget utmärkande
"sätt, tog fram litet konfekt ur sin ficka (han var aldrig utan
namnam för de små) och bjöd henne, samt höll just på att vinna
barnets förtroende, då i detsamma modern kom ut, och ryckte
henne derifrån, som skulle hon rädda henne från ett grymt rof-
djur.
Herr Beecher gick tyst upp till sitt rum. Jag gaf befallning
att ej tillåta någon knacka på hans dörr och störa honom. Herr
Powell besökte mig, samt försäkrade, att herr Beecher ej utan fara
— ; ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
