Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
SAMVETSQ VAL.
han öfveröst med en ordström, så att han
slutligen blef led och gick sin väg.
Då andades löjtnanten igen och kände sig
som en pojke, hvilken sluppit stryk.
Han var nu i trädgården. Månen lyste
bjert på den gula köksväggen, och vinstocken
sträckte sina benrangelsarmar som i en lång,
lång gäspning. Men, hvad var det? För två,
tre timmar sedan var den död, utan löf, blott
en grå karkass som vred sig i konvulsioner,
och nu, hängde icke der de skönaste röda
klasar, och hade icke stocken grönskat! Han gick
närmare för att se efter, om det var samma
vinstock.
När han kom intill väggen, trampade han
i något klibbigt och kände denna döfva,
äckliga lukt som kännes i slagtarboden. Och nu
såg han, att det var samma vinstock, alldeles
densamma, men rappningen på väggen var
sönderskjuten och besprutad med blod. Det
var alltså der! Det var der »dets hade
skett!
Han gick genast derifrån. När han kom
in i förstugan, snafvade han på något halt,
som satt under fötterna. Han drog af sig
stöflarne i farstun och kastade ut dem på
gården. Derpå gick han in i sitt rum, der
hans aftonvard stod dukad. Han kände en
förfärlig hunger, men han kunde icke äta. Han
blef stående och såg stinnt på det dukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
