Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMVETSQ, VAL.
225
nantens högra ben drogs ihop i knävecket som
af spätt, och att att han gick på en diagonal
som hästflugan. På torget aftackades truppen
utan korum, och löjtnanten försvann.
Han ville inte gå in till sig genast. Det
var något, som drog honom, hvart visste han
ej! Han löpte omkring med ögonen
uppspärrade och näsborrarne vidgade som en stöfvare.
Han mönstrade väggarne och vädrade efter
någon lukt, som han väl kände. Ingenting såg
han, och ingen menniska mötte han. Han
ville se, hvar »det» hade skett. Men han
fruktade också att fa se det. Slutligen blef han
trött och gick hem. På gårdsplanen stannade
han och gick omkring köksbygnaden. Der
stötte han på sergeanten och blef så skrämd,
att han fick lof att ta sig i väggen.
Sergeanten blef också skrämd, men hemtade sig
och började:
— Sökt herr löjtnanten för att aflägga
rapport.
— Det är bra, det är bra! Allt väl! Gå
hem och lägg er! — svarade herr von
Bleich-roden, som om han fruktade att få några
detaljer.
— Allt väl, herr löjtnant, men det var.. .
— Det är bra! Gå! Gå! Gå! — Och
han talade så fort, så oafbrutet, att det icke
var möjligt för sergeanten att sticka in ett ord,
och hvarje gång han öppnade munnen, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
