Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag följde henne dit, och hon räckte mig sin
hand till afsked.
»Xi är god», sade hon.
Jag kan höra hennes tonfall när jag vill, och
jag ser henne lifslefvande, der hon stod i mån-
skenet utanför hotellets dörr. Det var något så
djupt allvarligt öfver, hennes barnaansigte — —
alldeles som nu öfver ditt.»
Maria vände sig långsamt om utan att svara;
och hon blef sittande i samma ställning, med nacken
emot honom, ännu sedan han börjat tala igen.
»Det hela var kanske eu inbillning. Det var det
bleka ljuset och tröttheten, som gåfvo dragen ett
så allvarligt uttryck och ögonen deras djupa glans.»
»Såg du henne aldrig igen», frågade Maria efter
en stund.
»Jo.»
»Hvar då?»
»Här. På Christinelund.»
o
»Ahnej du» — hennes röst lät en smula nervös
— »du kan väl svara riktigt. Reste hon verkligen
dagen efter?»
Det drog ett småleende öfver hans ansigte.
»Nej», sade han, »hon stannade kvar. Och vi
rodde i månskenet ut på Canale grande. Hon hade
tagit med sig en guitarr, i blått sidenband hängde
den öfver hennes skuldra, och hon sjöng Ave Maria
så att det klingade öfver lagunen. Jag halflåg
vid hennes sida — lyssnande — medan gondolen
gled sakta framåt mot Dogana di mare — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
