Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var, som om den förlorat något af sin renhet
genom att tagas upp och försvaras af dessa läppar.
Han hade trott, att han följt med händelsernas
gång, trott sig veta, hvad som tilldragit sig under
årens lopp. Men han hade ingenting vetat förr
än nu, och nu föll det öfver honom som en känsla
af skam. Depravationen hade gripit kring sig långt
värre än han någonsin anat; intelligensen hade
blandat blod med vandalerna.
Samma kyla och beklämning, som varit hans
första intryck af hufvudstaden, kom nu igen dubbelt
tyngande och dubbelt pinsam. Det skulle kanske
icke finnas hos de gamle vännerna något af allt
det, som lian gått och diktat om i sin afskiljda
vrå. Tiden skulle ha lagt sig kylande mellan
dem; de skulle nu ha andra intressen, andra sym-
patier, andra synpunkter. De skulle kanske till
och med ringaktande se ned på honom, landsorts-
bon . . . vid denna tanke reste det sig inom honom
en iskall stolthet, men på samma gång förnam han
en längtan efter det ensamma hemmet dernere på
den skånska slätten, det ensamma lifvet och den
unga flickan, som var hans eget kött och blod, i
hvars själ han ingjutit sin kärlek och sina antipatier,
sin skönhetslängtan och sitt förakt för allt, som var
lågt och rått.
Han reste sig upp och gick. Nu saknade han
mod att söka någon af de gamle vännerna upp.
Sakta dref han nedåt mot staden, förbi slottet
och öfver Norrbro, den viig han vandrat så otta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
